Ulltopia

Varptyngd vävstol

Jag inser att jag inte lagt in någon post på över en månad. Bloggen dör sakta men säkert ut.... När jag får mer datortid i höst så ska jag försöka flytta över den till wordpress eller liknande gratis plattform, då känns det mer OK att inte skriva så ofta. 

Men idag har jag något att berätta om! Jag går en kurs på Grebbestads Folkhögskola, att väva på bronsåldersvis med varptyngd vävstol. Lärare är ingen mindre än Lena Hammarlund, ull-guru och fantastiskt kunnig om arkeologisk textil. Dessutom en massa roliga och intresserade kurskamrater. Behöver jag säga att jag är i himmelriket?

Jag har satt upp en randig varp i möbelåtta, ca 5 tr/cm. Det ska bli en provväv, förhoppningsvis så kan jag testa både lite snärj och lite ryaknutar i den. Det tog lång tid att hitta ett inslag som jag blev nöjd med. Valet föll på det fantastiska 1-trådiga Ullmagarnet från Wåhlstedts. Ett nytt favoritgarn! Det är så mjukt spunnet att det fyller ut fint i väven, och så blir det mjukt och härligt. 

Här sitter jag och virkar in varptrådskedjan. Den har till funktion att hålla isär trådarna på ett bra avstånd. I en golvvävstol så hjälper skeden till med det, men här är det en liten fånig kedja. Jag räknar med rejält med invävning...

Det är 3 dagar kvar av kursen. Den första dagen så vävde vi varpen och började ösa sand till tyngder, och idag har jag solvat och virkat flätor och börjat väva en liten, liten bit. Imorgon så ska det vävas rejält!

Kär i garn

Jag är ju väldigt förtjust i mycket garn, men har nog aldrig varit så kär som jag är i filtmakeriets entrådiga. Jag har börjat väva en sjal i hundtand och det är underbart!

Här är en dålig bild på ett vackert tyg:

Hängselkjol

Jag har vävg klart mitt randiga ylletyg och det blev fint. Det är 14 tr/cm, och nästa gång jag väver med detta garn ska jag prova lite glesare, kanske 12 tr/cm. Det skille kunna ge ett bättre fall.

Tyget ska bli en vikingatida hängselkjol. Jag hittade ett gammalt brickband i en låda som jag tror passar bra till. Men innan jag sätter saxen i det här tyget ska jag sy en prototyp i lakansväv, så kag vet att det blir bra och att tyget räcker.

Randigt

Jag väver randigt tyg i brunt och blått ullgarn. Inslaget är blått, och jag väver 3/1 kypert. Jag tror jag ska ha tyget till att sy mig en vikingatida hängselkjol.

Det är härligt att väva tyg - jag behöver inte bry mig om hur kanterna ser ut, så det går att få upp ett hysat bra tempo på vävningen. Tur det, eftersom jag har varpat över 5 meter om jag minns rätt.

Dags att börja sy

Jag har börjat planera årets familjemode till medeltidsveckan. Det gröna ylletyget ska bli en jacka till Amir och det vita ska bli foder. Kan bli skitsnyggt tror jag. Annars är det mest Minoo som behöver kläder, och Noor som behöver en längre ylleklänning. Jag hoppas även hinna sy en ny hängselklänning till mig, men jag har svårt att bestämma mig för vilken randning jag vill ha i tyget, och sen ska det vävas också....

Ny varp i grindvävstolen

När Minoo var tämligen nyfödd, typ 2 veckor eller så, så kom jag på att jag ville sätta upp en väv i grindvävstolen - den har stått tom länge. 

Jag lyckades få till en varp med Minoo på magen i bärsjalen, det var svettigt och stressigt, men det gick!

3 m, 144 trådar. 

Men sedan tog det till för några veckor sedan innan jag drog på varpen med hjälp av Åsa. Vet inte varför, men så är det ibland. 

Det är en randig varp i ullgarn 6/2, växtfärgat och donerat till mig av en kollega. Jag tänkte väva lite rutigt tyg till vår medeltidsgarderob. Kanske blir tyg till vantar, en väska eller något annat litet. Handvävda ulltyger kan man alltid hitta ett användningsområde för förr eller senare!

Så här ser det ut när jag vävt en bit:

Ull ÄR och förblir bäst

Jag har äntligen vävt ned en liten harmlös varp jag hade satt upp. Bomullseffektgarn i tuskaft med färgeffekt för att bli tabletter. Jag har vävt samma sak i samma garn (men en annan färg) tidigare, och då tyckte jag att det var fantastiskt kul och blev jättenöjd med resultatet. Men denna gång var det bara tråkigt, trist och segt. 

Som tur var så är det ju en snabb väv med 6 inslag/cm och inte så lång varp, så jag fick helt enkelt bara sätta mig och jobba idogt så tog den slut. 

Och då satte jag upp en väldigt smal, men ganska lång varp. Närmare bestämt 10 cm och 5, 8 m.

Det ska bli ett par benlindor till Amir. Varpen är Veera, ullgarn 18/2 och inslaget är ett garn jag köpte på vävmässan i Norrköping 2002! Och det är så fantastiskt att få jobba med ull igen! Varje gång jag sätter upp en ullvarp så slås jag av hur fantastiskt underbart det är, och hur rätt det känns!

Men det är kanske bra att ha annat emellanåt, så man får uppleva den där känslan igen. För som Alfons farmor säger - man kan inte ha roligt jämnt. 

Ny vikingajacka

Inte för att Noor och jag kom iväg till medeltidsveckan detta år, men jag ville ändå sy en ny vikingajacka till henne. Den jag sydde för några år sedan har blivit lite kort i ärmarna, men fungerar i övrigt ganska bra. Men till nästa år så tror jag att det är läge med en ny. 

Jag tog det inte alltför trevliga röda tyg jag vävde förra året (fördelen med tyg man inte gillar så mycket är att det inte är något som helst trauma att klippa i det). 

Fodret är rött linne, och jag kantade alla fållar med blått garn.

Den är inte lika fin som den första (som är perfekt) men den duger. Det saknas spännen till den, men så har jag ju också ett år på mig innan den behövs.

Bylsig och lång - gott om plats att växa, så förhoppningsvis så fungerar den nästa år. 

Ny outfit

Noor har fått en ny, uppdaterad klädsel till årets medeltidsvecka - den förra var lite kort :)

Det blev 2 underklänningar, 1 överklänning, 1 ylleklänning och 1 huva. Yllejackan från förra året fungerar fortfarande som tur är. Hon hade beställt ROSA kläder, så linnekläderna är rosa och lila. Ylleklänningen är en stuv som jag ärvde av min farmor, och jag tror den fått godkänt trots att den har fel färg.

Nu syr jag till mig själv, och är nästan klar med det med. Och imorgon åker vi! 
 

Old fashioned style

I andra änden av Sverige, så pratas det mycket om varptyngd vävstol just nu. Och det är ju synd att det är just andra änden av Sverige, för jag vill också prata varptyngd vävstol! Det hela har iallafall fått mig engagerad, och jag packade upp min lilla bordsvarptyngda som jag köpte loss från en liten dagskurs som jag gick för många år sedan, och satte upp en ny varp.

 

Det ska inte bli något särskilt, kanske en liten väska/påse om det räcker. Jag varpade nog lite kort tror jag. Garnet är handspunnet, och luddigare och mer klistrigt än de flesta köpegarn jag använt, så det tar lite mer tid att få till ett bra skäl, men det går bra. Vilket så klart gör att jag numera drömmer om en fullskalig uppsättning i handspunnet..... Vi får väl se.

För att komma i rätt stämning så läser jag även om valda delar av Woven into the earth, om de grönlänska vikingarnas textila liv. Väldigt spännande och välskrivet, även om det känns som om den engelska översättningen är lite off ibland. I den så står bland annat att man räknat på hur många får en familj kan ha behövt för sitt hushåll. För en familj på 5 personer, plus tjänare och annat folk, så tros det ha gått åt 85-100 får! Det inkluderar visserligen ull till segel och andra stora projekt, mat, fällar, pergament etc, men ändå! Det är många får! Och mycket ull.... Undra på att man spann, tja, hela tiden!

Och här är det randiga tyget jag var så lyrisk om för några veckor sedan:

 

Det är inte tvättat än, men jag tror att det precis räcker till en hängselklänning till Noor.

 

Och så det gröna tyget, som eventuellt ska få bli en hängselkjol till mig. Eller en tunika. Ska grunna lite och se. Det är väldigt fint tunnt tyg med fint fall, och jag vill inte att det förspills till ett misslyckad projekt.