Ulltopia

Varptyngd vävstol

Jag inser att jag inte lagt in någon post på över en månad. Bloggen dör sakta men säkert ut.... När jag får mer datortid i höst så ska jag försöka flytta över den till wordpress eller liknande gratis plattform, då känns det mer OK att inte skriva så ofta. 

Men idag har jag något att berätta om! Jag går en kurs på Grebbestads Folkhögskola, att väva på bronsåldersvis med varptyngd vävstol. Lärare är ingen mindre än Lena Hammarlund, ull-guru och fantastiskt kunnig om arkeologisk textil. Dessutom en massa roliga och intresserade kurskamrater. Behöver jag säga att jag är i himmelriket?

Jag har satt upp en randig varp i möbelåtta, ca 5 tr/cm. Det ska bli en provväv, förhoppningsvis så kan jag testa både lite snärj och lite ryaknutar i den. Det tog lång tid att hitta ett inslag som jag blev nöjd med. Valet föll på det fantastiska 1-trådiga Ullmagarnet från Wåhlstedts. Ett nytt favoritgarn! Det är så mjukt spunnet att det fyller ut fint i väven, och så blir det mjukt och härligt. 

Här sitter jag och virkar in varptrådskedjan. Den har till funktion att hålla isär trådarna på ett bra avstånd. I en golvvävstol så hjälper skeden till med det, men här är det en liten fånig kedja. Jag räknar med rejält med invävning...

Det är 3 dagar kvar av kursen. Den första dagen så vävde vi varpen och började ösa sand till tyngder, och idag har jag solvat och virkat flätor och börjat väva en liten, liten bit. Imorgon så ska det vävas rejält!

Old fashioned style

I andra änden av Sverige, så pratas det mycket om varptyngd vävstol just nu. Och det är ju synd att det är just andra änden av Sverige, för jag vill också prata varptyngd vävstol! Det hela har iallafall fått mig engagerad, och jag packade upp min lilla bordsvarptyngda som jag köpte loss från en liten dagskurs som jag gick för många år sedan, och satte upp en ny varp.

 

Det ska inte bli något särskilt, kanske en liten väska/påse om det räcker. Jag varpade nog lite kort tror jag. Garnet är handspunnet, och luddigare och mer klistrigt än de flesta köpegarn jag använt, så det tar lite mer tid att få till ett bra skäl, men det går bra. Vilket så klart gör att jag numera drömmer om en fullskalig uppsättning i handspunnet..... Vi får väl se.

För att komma i rätt stämning så läser jag även om valda delar av Woven into the earth, om de grönlänska vikingarnas textila liv. Väldigt spännande och välskrivet, även om det känns som om den engelska översättningen är lite off ibland. I den så står bland annat att man räknat på hur många får en familj kan ha behövt för sitt hushåll. För en familj på 5 personer, plus tjänare och annat folk, så tros det ha gått åt 85-100 får! Det inkluderar visserligen ull till segel och andra stora projekt, mat, fällar, pergament etc, men ändå! Det är många får! Och mycket ull.... Undra på att man spann, tja, hela tiden!

Och här är det randiga tyget jag var så lyrisk om för några veckor sedan:

 

Det är inte tvättat än, men jag tror att det precis räcker till en hängselklänning till Noor.

 

Och så det gröna tyget, som eventuellt ska få bli en hängselkjol till mig. Eller en tunika. Ska grunna lite och se. Det är väldigt fint tunnt tyg med fint fall, och jag vill inte att det förspills till ett misslyckad projekt.