Ulltopia

En riktig ullkofta

Barn kan ju inte ha bara merinofjös, en riktig ullkofta krävs ju också! Därför får släktens bebis ett lite mer sticksigt ullplagg att komplettera garderoben med. Jag tyckte inte garnet var det minsta sticksigt när jag stickade i det, men när jag sedan jämförde med merinioplaggen i den tidigare posten så är det ju en enorm skillnad. Jag gillar ju detta mer, men misstänker att inte alla tycker likadant. Nu kan föräldrarna välja. 

Garn: 2-trådigt ullgarn, kanske kampes?

Stickor: 3 mm

Mönster: Den rätta bebiskoftan ur Varm & stickat

Storlek: Flexibel

Garnet till denna kofta blev en liten följetong. Jag har fått mycket garn av en numera pensionerad kollega, och bland annat var det en härva grått, och några härvor rött. Jag har hela tiden trott att det varit Visjögarn, för det var så mjukt. När så det grå garnet tog slut och jag efterlyste mer av stickvännerna så kom de med grått visjögarn, och det var ju inte alls samma garn. Liisa gissade på att det var Kampes 2-trådiga, och att hon hade lite hemma som jag kunde få. Det garnet var betydligt mer likt det garn jag använt, men det roliga var att det också tog slut, när jag hade någon cm kvar av koftan. Så jag stickade på en röd kant i det som förmodligen är Visjö trots allt. 

Resultatet är en riktig klassisk ullkofta med träknappar. Jag vet inte hur mycket den kommer användas, men jag älskar den! Precis sådana plagg som mina ungar har haft på sig ända tills de själva var stora nog att bestämma.

Ofrivillig tvinning

Idag hade vi släktkalas för Noor som fyllt 9. Brorsbarnet hittade min spinnrock och klok som han är så uppskattade han ullen och garnet. Han ville testa om garnet räckte till dörren i andra änden av lägenheten. Det gjorde det. Och hela vägen tillbaks igen.

Nu har delar av mitt 1-trådiga garn blivit 2- och till och med 3-trådigt på sina ställen. Så kan det gå!

Tror det mesta går att reda ut, och jag har lärt min läxa. Inga spolar med garn på i spinnrocken när vi får besök. Inte alla barn som är så drillade i att låta bli de textila manickerna som mina ungar är :-)

Kär i garn

Jag är ju väldigt förtjust i mycket garn, men har nog aldrig varit så kär som jag är i filtmakeriets entrådiga. Jag har börjat väva en sjal i hundtand och det är underbart!

Här är en dålig bild på ett vackert tyg:

Ullkurs hos Filtmakeriet

För ett tag sedan var Åsa och jag på tovningskurs på Filtmakeriet i Kilafors. Det var en helt igenom underbar ullupplevelse. ALLT var underbart, lokalen, lunchen, ullen, fröken, shoppen, kursen, att få åka hemifrån i 2 nätter utan barn....

Här är en bild av en liten del av affären, där nålfilten finns: 

Och här är deltagarnas resultat på att använda nålfilt till sittdyna/kuddfodral eller väggbonad (min är den vita med geometriska former på). På bilden syns även de små skålar som vi provade att tova: 

Vi fick också prova på att tova 3D. Svårt! Men ganska kul när man ser alla tillsammans: 

Den kursen vi fick var grundkursen, och det finns även två fortsättningskurser, dels i rulltova mattor och dels tova ihåliga saker, tex skålar. Vi kommer garanterat att gå de andra två så fort möjligheten uppstår! 

Att få tillbringa en hel helg omgiven av ull och med människor som är lika passionerade som en själv - kan det blir bättre?

Ulltäcke

 När jag var på vävdagarna i Forsa så stötte jag på Filtmakeriet och blev störtförälskad i allt dom hade och gjorde. Bland annat så hade de sytt ett babytäcke med ullstoppning, och det kände jag att jag också måste prova. Så jag köpte kardflor och har nu ägnat några veckor åt att sy själva täcket.

Jag tänkte att det fina ullgarnet i matchande färger jag hade skulle bli jättebra till att sy själva kviltningen (eller vad det heter), men det var inte ett bra val. Det tjocka garnet var oerhört segt att dra igenom det relativt tättvävda bomullstyget, så sömnaden blev en kamp från första stygnet. Så pass att jag känner att det är klart nu, fast det skulle ha ränder på andra diagonalen med, men nu ger jag upp.

Drömmen är att hela familjen ska ha ulltäcken, men då kommer jag nog inte att handsy dom. Och om jag nu gör det (det kan ju tex vara jätteknöligt att få in täcken i symaskinen) så ska jag använda en vanlig hederlig tunn sytråd - då tror jag det kommer gå lättare. 

Men täcket blev väldigt fluffigt och fint iallafall! Om jag nu bara hade en bebis som sov i egen säng och faktiskt behövde ett eget täcke....

Färgeri

Den första omgången av Ulltopias fiberklubb är avslutad och det kommer börja en ny omgång som pågår juni-augusti. Det finns några platser kvar på den omgången, så om någon är intresserad är det bara att maila eller lämna en kommentar. Det är samma upplägg som förra gången: 3x 150 g ull, och det kostar 450 kr inkl. porto. 

Jag tycker ju det är så roligt att färga, men hinner inte spinna upp alla färgkombinationer jag vill testa, så nu har jag lagt upp ett album i högerkanten med färgad ull som är till salu. Om någon är nyfiken så är det bara att titta där, och maila mig om det är något som verkar intressant. 

Förra omgångens tema var "Middle Earth" och så här härligt såg färgen Lothlórien ut när den var redo att skickas. Jag ville bara lägga mig på sängen och rulla i ullen (men det gjorde jag så klart inte! :)

Ny varp i grindvävstolen

När Minoo var tämligen nyfödd, typ 2 veckor eller så, så kom jag på att jag ville sätta upp en väv i grindvävstolen - den har stått tom länge. 

Jag lyckades få till en varp med Minoo på magen i bärsjalen, det var svettigt och stressigt, men det gick!

3 m, 144 trådar. 

Men sedan tog det till för några veckor sedan innan jag drog på varpen med hjälp av Åsa. Vet inte varför, men så är det ibland. 

Det är en randig varp i ullgarn 6/2, växtfärgat och donerat till mig av en kollega. Jag tänkte väva lite rutigt tyg till vår medeltidsgarderob. Kanske blir tyg till vantar, en väska eller något annat litet. Handvävda ulltyger kan man alltid hitta ett användningsområde för förr eller senare!

Så här ser det ut när jag vävt en bit:

Uppsamlingspost: Spinning

Just nu är det länge sedan jag spann, men jag hade en riktig spinn-mani för några veckor sedan. Jag började spinna Coopworth roving när Spinnargillet hade träff hemma hos mig, och det spann jag raskt upp till ett 3-trådigt garn. 

200 g, 337 meter

Efter det fortsatte jag raskt med 200 g Suffolkroving från Fibre Garden i Kanada. (En mycket trevli affär med spännande utbud och suverän service!) Detta är alltså riktig Suffolk, inte den grå "Suffolk" som man kan köpa från World of Wool. Jag spann med långtdrag, och det är ju alltid beroendeframkallande. Det blev också 3-trådigt. 

200 g, 192 meter

Innan detta så spann jag just den "Grey Suffolk" som man kan köpa från World of Wool. Även om det inte går att veta vilken sorts ull det faktiskt är, så älskar jag den fiberblandningen! Jag spann ett 1-trådigt garn, och jag blev så förtjust i det att jag beställde massor mer som jag ska spinna 1-trådigt. Min tanke är att väva ett tuskaftstyg och sy stolsdynor av det. 

100g, 505 meter

Det känns dock som ett väldigt framtida och läskigt projekt. Först spinna upp tillräckligt med garn för att räcka till både varp och inslag, och sedan väva med 1-trådigt handspunnet. Om jag lyckas så blir det superbra! Om jag inte lyckas så lär jag mig alltid något av det med.

(Samtliga garner är otvättade, de 3-trådiga för att jag inte har hunnit/orkat än och det entrådiga för att jag behöver ha det som referens för när jag spinner resten av det jag behöver till att väva med)

 

OMG - I'm in love!

Kommer ni ihåg att jag skrev att jag skulle köpa lite breed-specific yarn när jag fick råd. Ja, nu blev det så att jag inte fick råd, utan tog mig råd (det där kontot som ska användas när man måste gå akut till tandläkaren fick hjälpa till med finansieringen. Förhoppningsvis så behöver jag inte gå akut till tandläkaren förräns jag har fyllt på det).

Jag hittade nämligen Sheepfold. Och jag hittade deras 10 breeds påse. Man köper alltså 100 g av 10 olika ullsorter. Garnerna är aran weight (jag har fortfarande inte lärt mig vad DK, worsted, aran är, men garnerna är ganska tjocka och härliga. 

Min första tanke när jag öppnade påsen var att jag skulle väva en randig pläd med alla olika ullsorterna i, men det är inte säkert att de kommer till sin rätt då. Jag ska definitivt fundera på bästa användingsområde. 

Ullsorterna är:

• Black Welsh Mountain 
• Hebridean
• Herdwick
• Jacob
• North Ronaldsay
• Portland
• Soay
• Swaledale
• Suffolk  
• Wensleydale

Suffolk, suffolk - jag tror du är min favorit! Eller Wensleydale, som jag alltid älskat. Fast Black Welsh Mountain var oerhört fin. Och Portland var mysig. Och Jacob är ju alltid underbart, och och och  - ALLA är helt fantastiska! På sitt sätt :)

Ska jag hitta något negativt, så är det att det inte står antalet meter på etiketten. Det är nog det enda. För annars är det här SÅ himla bra! Och servicen var superb, snabb och bra kommunikation, snabb posthantering. Jag kommer defenitivt återvända när jag behöver en garnfix. 

Jag önskar nästan att jag kunde börja om från början - göra mig av med allt garn jag har, och bara fylla på med sådant här, för det här gör mig lycklig. 

American-sized spolar

När jag beställde ull från USA så passade jag även på att beställa några spolar. På bloggar och i böcker så kan man läsa att en hel del använder Schacht 6" bobbins till att förvara garn på, och jag har velat prova detta, eftersom jag ofta lider brist på spolar till spinnrockarna. Men jag har aldrig funderat på hur stora dessa 6" spolar är - bara tyckt att det låter som att det inte kan rymmas så jättemycket på dom. 

Hade jag faktiskt tänkt efter så hade jag insett att de är ganska stora. I själva verket är de enorma!

Jag hade fyllt en Ashford-spole till bristningsgränsen (ni vet, när det inte får plats ett gram garn till på den, och risken för att den svämmar över är överhängande) och garnet på denna enormt välfyllda spole rymdes gott och väl med stor marginal på 3 av vävspolarna. 

Jag hittade i min stash en stor bunt med kardrullar (rolags) av en odefinerbar brun ull. Den var ganska seg, och även om jag kardat hyfsat bra rullar så var ullen väldigt kort på sina ställen. Men med tanke på hur mycket tid jag lagt ned på kardandet så kunde jag inte bara slänga dom även om jag misstänkte att garnet inte skulle bli så bra. 

Så jag passade på att spinna upp rullarna och öva på långt drag. Det gick si-sådär med tanke på ullens kvalité och seghet (som jag tror beror på att jag inte tvättat i tillräckligt varmt vatten, att det är gammalt lanolin kvar i ullen som segat till sig). Men det behövde ju inte bli vackert, bara ett övningsgarn. 

Jag förde över det en-trådiga garnet på mina jumbospolar och tvinnade från dom. Det blev ett segt och fult 3-trådigt garn som jag inte vet om jag vill använda till något, men än en gång så påminns jag om hur effektivt det är att tvinna garn om man vill utjämna ojämnheter. 

Och jag är sugen på mer långt drag. Det blir till att karda fler rullar, men förhoppningsvis av renare och bättre ull denna gång.