Jag har mig en fin liten Hansen e-spinner, och den är trevlig på alla sätt och vis. Däremot så var jag lite dumsnål när jag köpte den, så har jag bara 3 spolar. Svårt när man ska göra 3-trådigt garn.
Som tur var fick jag låna en spole av Åsa och kunde tvinna ihop detta garn som ska bli ett sockgarn. Det är 2 trådar med merino/bambo och 1 tråd merino. Garnet tvättas och fotas när det torkat (eller några månader senare....)
I helgen som gick var jag i Uppsala på en spinnträff i Hemslöjdens lokaler. Det är alltid lika trevligt att åka till Uppsala, och det är alltid lika trevligt att träffa Uppsala-bor. Och framförallt var det trevligt att spinna igen! Det var väldigt länge sedan jag spann, och framförallt länge sedan jag spann koncentrerat och länge, så det faktiskt syntes resultat.
North Reonaldsay som ska bli tvåradigt garn.
När man är i Uppsala så måste man så klart gå till Yll & Tyll, garnbutiken som är ansvarig för mitt garnmissbruk. Jag bodde i Uppsala när jag tog mina första trevande steg in i stickningens värld, och Yll & Tyll hade allt som behövdes för att jag skulle bli ordentligt fast.
Detta besök resulterade i två små nystan med Rowan fine tweed, i snygg turkos och brun, som inte gick att fotografer ordentligt. Tänker att det blir så muddar eller något liknande.
Tyget som garnerna ligger på är det som jag vävde i vävlokalen. När jag klippte ned insåg jag att inslagstätheten har varierat kraftigt under resans gång. Inte optimalt när det gäller ett rutigt tyg.... Får se om det går att göra något med det trots det idiotiska misstaget.
Idag hade vi släktkalas för Noor som fyllt 9. Brorsbarnet hittade min spinnrock och klok som han är så uppskattade han ullen och garnet. Han ville testa om garnet räckte till dörren i andra änden av lägenheten. Det gjorde det. Och hela vägen tillbaks igen.
Nu har delar av mitt 1-trådiga garn blivit 2- och till och med 3-trådigt på sina ställen. Så kan det gå!
Tror det mesta går att reda ut, och jag har lärt min läxa. Inga spolar med garn på i spinnrocken när vi får besök. Inte alla barn som är så drillade i att låta bli de textila manickerna som mina ungar är :-)
Jag har haft en riktig långkörare på spinnrocken. Jag tror jag började med det i september förra året, och nu är jag äntligen klar!
Det är två färger från Fat Cat Knits, i en merino/bambu/nylonblandning om jag minns rätt. Jag har spunnit det tunnt, och från början hade jag nog tänkt att antingen kedjervinna dom var för sig, eller tvinna ihop dom, men nu är jag så trött på detta garn att jag förmodligen kommer lämna det otvinnat. Åsa hade en sån bra ide som jag ska testa: att spola garnerna tillsammans och ha som inslag i en väv. Då slipper jag dels tvinning-momentet och så kommer det bli snyggt med de skiftande färgerna. Garnerna är tillräckligt tunna för att det borde kunna bli någonting av det.
Nu funderar jag på vad jag ska spinna härnäst.
När jag beställde ull från USA så passade jag även på att beställa några spolar. På bloggar och i böcker så kan man läsa att en hel del använder Schacht 6" bobbins till att förvara garn på, och jag har velat prova detta, eftersom jag ofta lider brist på spolar till spinnrockarna. Men jag har aldrig funderat på hur stora dessa 6" spolar är - bara tyckt att det låter som att det inte kan rymmas så jättemycket på dom.
Hade jag faktiskt tänkt efter så hade jag insett att de är ganska stora. I själva verket är de enorma!
Jag hade fyllt en Ashford-spole till bristningsgränsen (ni vet, när det inte får plats ett gram garn till på den, och risken för att den svämmar över är överhängande) och garnet på denna enormt välfyllda spole rymdes gott och väl med stor marginal på 3 av vävspolarna.
Jag hittade i min stash en stor bunt med kardrullar (rolags) av en odefinerbar brun ull. Den var ganska seg, och även om jag kardat hyfsat bra rullar så var ullen väldigt kort på sina ställen. Men med tanke på hur mycket tid jag lagt ned på kardandet så kunde jag inte bara slänga dom även om jag misstänkte att garnet inte skulle bli så bra.
Så jag passade på att spinna upp rullarna och öva på långt drag. Det gick si-sådär med tanke på ullens kvalité och seghet (som jag tror beror på att jag inte tvättat i tillräckligt varmt vatten, att det är gammalt lanolin kvar i ullen som segat till sig). Men det behövde ju inte bli vackert, bara ett övningsgarn.
Jag förde över det en-trådiga garnet på mina jumbospolar och tvinnade från dom. Det blev ett segt och fult 3-trådigt garn som jag inte vet om jag vill använda till något, men än en gång så påminns jag om hur effektivt det är att tvinna garn om man vill utjämna ojämnheter.
Och jag är sugen på mer långt drag. Det blir till att karda fler rullar, men förhoppningsvis av renare och bättre ull denna gång.
I helgen var det spinnträff med linodlarföreningen, och jag var så klart där.
Jag hade med mig det sista av den gotlandsull som jag färgade i solen förra året, och nu är allt uppspunnet, och det återstår bara att tvinna det sista.
Som vanligt vet jag inte vad jag ska ha garnet till, men det är en alltigenom härlig känsla att ha färgat, kardat och spunnit garnet själv. Det krävs inte mer än den känslan för att det ska vara ett lyckat projekt.
Jag har ett problem just nu, och det gäller spolar till spinnrockarna. Jag har avslutat en hel del spinnprojekt de senaste veckorna, och är sugen på att börja på nya, men upptäcker till min fasa att jag inte har några tomma spolar.
Däremot så har jag väldigt många nästan tomma spolar.
Det här är inte alla spolar, bara de som var lättast att gräva fram för stunden...
Vad brukar ni göra? Ta av det sista garnet och slänga? Ta av det sista garnet och spara? Tvinna ihop dom med varandra?
Det känns inte kul att slänga något som jag lagt så mycket tid på, men att spara känns också meningslöst, för risken är väldigt stor att det bara blir liggande små garnsnuttar i en korg någonstans.
Tips och råd mottages tacksamt!
Det här inlägget hittade jag som ett utkast, skrev det tydligen i oktober, men kom mig aldrig för att fota, därför har det inte blivit publicerat. Nu gör jag det: varsågoda - en liten titt i arkivet!
Jag har spunnit en del, både före och under House (fast mest före). Jag har både lyckats få klart några riktiga långkörare, och lite nytt:
Här ligger guld, avundsjuk och 4-trådigt jacobsgarn och gottar sig. Glad fick inte vara med, för den är redan uppvävd!
För 2 år sedan så köpte jag en begagnad spinnrock på en e-postlista, bara för att det var ett bra pris (för just den spinnrocken) och för att jag har ett osunt ha-begär när det gäller textilredskap. Det var en Journey Wheel, och den har jag knappt rört sedan jag fick hem den. Men nu så tyckte jag att det var på tiden!
Efter min karddag med Åsa så hade jag en påse med lilaaktiga lockar i, som jag inte hade hjärta att karda och låta bli enhetliga, så de spinner jag som de är - bara tesade. Det är svårt att spinna så, och garnet blir långt ifrån ett sådant garn jag är van vid, men kan säkert användas till något.
Det gör inte saken lättare att jag även spinner det på en spinnrock jag inte alls är van vid, och som jag ännu inte är överens med. Journey Wheel är fin på alla sätt och vis, men den kräver att jag läser manualen och testar att skruva både här och där. Vi börjar komma mer överens nu, men fortfarande så tycker jag att den låter mer än vad jag vill av en spinnrock.
Med tanke på att jag har en hel påse ull att spinna upp, så tänker jag att i slutet av detta spinnprojekt, så är vi antagligen väldigt goda vänner, eller så den åka tillbaks in i skamvrån tills jag orkar göra ett nytt försök. Jag hoppas på det första!
Jag spinner mer garn än jag hinner sticka.
Recent Comments