Noor behövde nya vantar. Jag har velat sticka Lindgren Mitts ända sedan mönstret släpptes, och tänkte att nu var ju ett bra tillfälle. Så jag rotade fram lite Rauma Finull och ett okänt vitt garn (som var betydligt tjockare, inget säger ju lyckad flerfärgsstickning som att strunta i sådana detaljer).
Mönster var så. jäkla. skumt. Jag har aldrig varit med om en mer misslyckad tumstickning. Den skulle stickas med kil, och efter kilen ska man sticka 4 varv (4!) innan man maskar av för toppen. Behöver jag säga att de inte passade så bra? Jag fick göra om tummen, och stickade en massa extra varv, men den har en i grunden mysko passform. När jag tittar på folks bilder på ravelry av denna vante, så ser jag att den ser ut att sitta konstigt på alla. Jag har även köpt mönstret till mössan, men jag tänker att den borde inte ha problem med passformen iallafall, så den lär jag sticka så småningom. (Men i finare färger!)
Skitsamma - den var ändå för stora för Noor.
Så jag började på ett par Antler mitts, ett annat mönster som jag tittat på länge. Detta mönster var en fröjd att sticka, enkelt, bra skrivet, snyggt resultat. Jag stickade en vante i storleken Child, men den blev så klart alldeles för liten.
Garn: Kampes 3-trådiga
Stickor: 3.5 mm
Så jag stickade ett nytt par i storleken Adult Small, och tänk - den passade precis!
Eftersom garnet räckte, så stickade jag klart det minsta vantparet. Minoo vägrar ha på dom (hon är extremt känslig mot ull), men jag tänker att det säkert finns något annat barn i vår närhet som kan tänka sig ha på dom. Ska fråga grannbarnet om de klias på henne eller inte.
Så tre par vantar för att värma dotterns händer. Det gäller att inte ge upp.
Recent Comments