Ulltopia

Brunlock och de tre björnarna

Noor behövde nya vantar. Jag har velat sticka Lindgren Mitts ända sedan mönstret släpptes, och tänkte att nu var ju ett bra tillfälle. Så jag rotade fram lite Rauma Finull och ett okänt vitt garn (som var betydligt tjockare, inget säger ju lyckad flerfärgsstickning som att strunta i sådana detaljer).

Mönster var så. jäkla. skumt. Jag har aldrig varit med om en mer misslyckad tumstickning. Den skulle stickas med kil, och efter kilen ska man sticka 4 varv (4!) innan man maskar av för toppen. Behöver jag säga att de inte passade så bra? Jag fick göra om tummen, och stickade en massa extra varv, men den har en i grunden mysko passform. När jag tittar på folks bilder på ravelry av denna vante, så ser jag att den ser ut att sitta konstigt på alla. Jag har även köpt mönstret till mössan, men jag tänker att den borde inte ha problem med passformen iallafall, så den lär jag sticka så småningom. (Men i finare färger!)

Skitsamma - den var ändå för stora för Noor.

Så jag började på ett par Antler mitts, ett annat mönster som jag tittat på länge. Detta mönster var en fröjd att sticka, enkelt, bra skrivet, snyggt resultat. Jag stickade en vante i storleken Child, men den blev så klart alldeles för liten.

Garn: Kampes 3-trådiga

Stickor: 3.5 mm

Så jag stickade ett nytt par i storleken Adult Small, och tänk - den passade precis!

Eftersom garnet räckte, så stickade jag klart det minsta vantparet. Minoo vägrar ha på dom (hon är extremt känslig mot ull), men jag tänker att det säkert finns något annat barn i vår närhet som kan tänka sig ha på dom. Ska fråga grannbarnet om de klias på henne eller inte.

Så tre par vantar för att värma dotterns händer. Det gäller att inte ge upp.

Lite smått i ull

När det började bli kallare ute så behövde Noor ett par yllesockor till sina för stora stövlar. Jag hittade några nystan med handspunnet som jag fått i ett byte, och jag trodde att det skulle räcka, men det visade sig att garnet var mycket tjockare än jag trodde, så jag fick sticka på en rosa tå i ett lite tunnare, egenspunnet garn. 

Dom är väldigt tjocka och varma och Noor gillar dom. 

När jag skulle lära mig sticka, någon gång på hösten 2000, så kom jag fram till att det var en bra idé att sticka bebiskläder. Dels så går det ganska fort (jämfört med vuxenkläder), dels blir det inte så dyrt för det inte går åt så mycket garn, och dels så får man lära sig alla momenten, och får ut ett förhoppningsvis användbart plagg. Lite tänkte jag nog också att dom skulle sitta fint sen när jag själv fick barn någon gång. 

Det visade sig vara en ganska korrekt idé jag hade, även om den brast på vissa punkter. Särskilt billigt blev det inte, för jag bodde i Uppsala då, och varje besök på Yll och Tyll resulterade i nya mönster och garner. Särskilt användbart blev det inte alltid heller, för stickfastheten lös med sin frånvaro, och vackert blev det sällan. 

Men ibland så fick jag till det. 

Dessa byxor är stickade i Garnstudios babyull, och de har legat med ofästade trådar och ingen resår i över 10 år. Jag hade glömt bort dom när Noor var liten,  men nu när kylan slog till så kom jag ihåg dom och rotade rätt på dom. Tiden i en påse hade gjort att det blivit små hål här och där i tyget (kanske någon lömsk äcklig insekt?), och det löste jag med att brodera på lite blommor där hålen fanns. Annars var det bara att fästa några enstaka trådar, fålla och sy i en resår. 

Dessa byxor har varit fantastiskt användbara nu i vinter. Det finns många tillfällen då Minoo måste ha varmt på sig, men en vinteroverall inte är lämplig (tex i åkpåsen, när vi ska åka bil, i bärselen kortare sträckor) och då har det varit perfekt att ha ett par yllebyxor att dra på utanpå strumpbyxorna. 

Dom har varit så bra att jag har börjat sticka på ett nytt par. Det tar tid, för det är många maskor och stickor 2.5, så jag hoppas jag hinner bli klar snart. Fast ett par yllebrallor kan man ju ha använding a ända fram till maj skulle jag tro. 

Noors kofta

Noors kofta har varit klar ett tag nu, men jag fick inte till någon bra bild förräns idag. Den tog en halv evighet att sticka, men det var värt varenda sekund! Den sitter perfekt och Noor älskar den. Det bästa betyget är att hon väljer den när det är tröjväder.

Jag ska lägga upp den i FO-albumet med alla detaljer så fort jag orkar, men först ska jag ha panik över Visbyresan som närmar sig.

Noors vantar

Här är resultatet av Noors och min färgningsdate:

Noor har länge önskat sig ett par tumvantar som går att öppna (så man lättare kan plocka upp saker, stänga dragkedjor etc) och till slut blev de verklighet. Hon älskar dom!

Stickade på 2.5 mm. Jag utgick från ett basmönster i en av Anne Budds böcker, och så la jag till öppningen. Jag skulle själv vilja ha ett par "öppningsvantar" och om jag ber snällt kanske jag kan få lite av Noors garn. 

 

Färgningsdate

Jag och Noor hade en färgningsdate häromdagen. Noor har beställt ett par vantar, och inget av garnen hemma uppfyllde kraven på färgen hon vill ha, så vi fick till att ta fram färgerna och göra eget garn. 

Det krävs mycket koncentration för att man ska färga. 

Jag passade på att färga om en del beige garn som jag ärvt från min mormor.

Tanken var att färga det i 3 olika färger som passade ihop, men ett litet missöde med färgpulvret ändrade planerna. Det blev en lite subtilare turkos, och så knall-lila. Då passade jag på att göra knall-orange också. Eventuellt så färgar jag om det turkosa garnet så det passar ihop med de andra två, eller så har jag dom till olika projekt. 

Barbiekläder

Ja, det är alltså Barbekläder som produceras här hemma nu för tiden. Och även om jag avskyr Barbie så måste jag erkänna att det är ganska roligt att få frossa i glitter och glamour - det är ju inte direkt garner jag skulle valt själv. 

Det är också roligt att göra det tillsammans med Noor - hon berättar hur det ska vara, eller ritar, och så försöker jag få till det. Hittills har det blivit 2 klänningar, och Noor är nöjd med båda. Jag väntar på ett extra tunnt kardborrband som jag beställt, sedan är de klara. 

Det är även intressant att jag tycker att garnerna som Noor valt är ganska behagliga att sticka med. Pälsgarnet är inte alls så krångligt som jag trodde, och garnet med färgpluppar blir ganska så coolt när det är uppstickat. Jag kommer inte på något sätt att överge min ull-fetich, men det här projeketet har faktiskt fått en del av mina fördomar på skam.

Ny vikingajacka

Inte för att Noor och jag kom iväg till medeltidsveckan detta år, men jag ville ändå sy en ny vikingajacka till henne. Den jag sydde för några år sedan har blivit lite kort i ärmarna, men fungerar i övrigt ganska bra. Men till nästa år så tror jag att det är läge med en ny. 

Jag tog det inte alltför trevliga röda tyg jag vävde förra året (fördelen med tyg man inte gillar så mycket är att det inte är något som helst trauma att klippa i det). 

Fodret är rött linne, och jag kantade alla fållar med blått garn.

Den är inte lika fin som den första (som är perfekt) men den duger. Det saknas spännen till den, men så har jag ju också ett år på mig innan den behövs.

Bylsig och lång - gott om plats att växa, så förhoppningsvis så fungerar den nästa år. 

Stolt moder

Ibland blir man som mor extra stolt!

Jag hade spinnträff hemma hos mig förra veckan, och då Noors lekkompis inte dök upp så blev ju tristessen nästan outhärdlig för henne. Vad gör man då? Man sätter sig och väver så klart!

Jag behöver ganska akut komma på ett sätt att få till ett bättre skäl...

Hon väver en duk i många fina färger, och är jätteduktig. Trådarna som sticker ut på sidan "ska vara så", men jag tänker att man kan klippa av dom och kanta med snedslå eller något för att få en mer praktisk duk.

Den stora planen är att möblera om i mitt rum, så vi kan ha våra vävstolar brevid varandra, något både hon och jag vill. Tänk vad härligt att kunna och sitta och väva tillsammans!

Ny outfit

Noor har fått en ny, uppdaterad klädsel till årets medeltidsvecka - den förra var lite kort :)

Det blev 2 underklänningar, 1 överklänning, 1 ylleklänning och 1 huva. Yllejackan från förra året fungerar fortfarande som tur är. Hon hade beställt ROSA kläder, så linnekläderna är rosa och lila. Ylleklänningen är en stuv som jag ärvde av min farmor, och jag tror den fått godkänt trots att den har fel färg.

Nu syr jag till mig själv, och är nästan klar med det med. Och imorgon åker vi! 
 

Idag är det vävkurs

Idag och imorgon har jag ledigt från jobbet för min distanskurs i vävning har träff i Stockholm.

Och här är morgondagens vävare, på egen vävstol inköpt på Warp & Wefts flyttrea:

Rosa inslag, så klart. Noor väver en matta säger hon.