Ulltopia

Årets mössa

I år så verkar det bli Antler hat till både Noor, Minoo och mig. Den är fin, rolig att sticka, och jag har massor med härligt handspunnet garn att använda. 

Jag började med Noors, stickade tillräckligt långt för att den ska vara redo för pendelstickning (dvs, kommit så långt att det inte är något krångligt med den, inget byte av stickstorlek eller memorerande av mönster), och för att inte råka sticka klart den när vi hade sjukvecka här hemma så började jag på en till Minoo. 

Det svåra med att sticka till Minoo, och framförallt nu när jag ville sticka i handspunnet, är att tösen inte har på sig ull. Jag har inte gått in i den fighten över huvudtaget, hon tycker att i princip all ull klias riktigt ordentligt. Som ullmamma är detta jobbigt att förlika sig med, inte minst med tanke på alla de fantastiska ullplaggen som jag köpte till Noor och som nu inte kan användas igen...

Dessto gladare blev jag när jag hittade en härva garn i min handspunna stash som kändes väldigt mjuk och fin. Minoo godkände och jag stickade en mössa. Den blev klar, och hon verkar gilla den.

Garnet hade så klart ingen lapp på sig, så jag gissade att det var någon bomull/tencel blandning för det var så glansigt och fint, men efter att ha letat i arkivet så hittade jag att det var egyptiskt bomull. Tyvärr ingen info om var bomullen kom ifrån, för det här skulle jag verkligen vilja sticka mer i!

 

Mönster: Antler hat

Storlek: Adult S

Stickor: 2.5 till resåren, 3.5 till mönstret

Garn: Handpsunnet 2-trådig bomull

Små projekt i stort garn

Ja, eller garnet är väl inte stort i sig, men det är handspunnet, och därmed alldeles underbart! Eller ja, det var kanske också fel. En del av det är underbart...

Det gröna ska bli en Antlermössa, stickad till Noor i kabeltvinnad merino/nylon spunnet av Åsa. Det grå/blå ska bli en cowl till mig i 3-trådigt BFL. Det gul/gröna är sockor till mig stickade i diverse konstiga små slattar som inte är så trevliga att sticka i (övertvinnat garn någon?) men som förhoppningsvis blir slitstarka.

Oavsett garnets kvaliteter så känns det riktigt, riktigt bra att sticka ur den handspunna stashen!

Snabbt förgånget

Jag stickade ett par randiga vantar på hennes begäran. De blev perfekta och flitigt använda i knappt en vecka tills vi glömde dom vid skridskobanan.

Jag hade som tur var tagit ett kort när dom var under arbete, så det finns iallafall ett bevis på att dom funnits.

Lite smått i ull

När det började bli kallare ute så behövde Noor ett par yllesockor till sina för stora stövlar. Jag hittade några nystan med handspunnet som jag fått i ett byte, och jag trodde att det skulle räcka, men det visade sig att garnet var mycket tjockare än jag trodde, så jag fick sticka på en rosa tå i ett lite tunnare, egenspunnet garn. 

Dom är väldigt tjocka och varma och Noor gillar dom. 

När jag skulle lära mig sticka, någon gång på hösten 2000, så kom jag fram till att det var en bra idé att sticka bebiskläder. Dels så går det ganska fort (jämfört med vuxenkläder), dels blir det inte så dyrt för det inte går åt så mycket garn, och dels så får man lära sig alla momenten, och får ut ett förhoppningsvis användbart plagg. Lite tänkte jag nog också att dom skulle sitta fint sen när jag själv fick barn någon gång. 

Det visade sig vara en ganska korrekt idé jag hade, även om den brast på vissa punkter. Särskilt billigt blev det inte, för jag bodde i Uppsala då, och varje besök på Yll och Tyll resulterade i nya mönster och garner. Särskilt användbart blev det inte alltid heller, för stickfastheten lös med sin frånvaro, och vackert blev det sällan. 

Men ibland så fick jag till det. 

Dessa byxor är stickade i Garnstudios babyull, och de har legat med ofästade trådar och ingen resår i över 10 år. Jag hade glömt bort dom när Noor var liten,  men nu när kylan slog till så kom jag ihåg dom och rotade rätt på dom. Tiden i en påse hade gjort att det blivit små hål här och där i tyget (kanske någon lömsk äcklig insekt?), och det löste jag med att brodera på lite blommor där hålen fanns. Annars var det bara att fästa några enstaka trådar, fålla och sy i en resår. 

Dessa byxor har varit fantastiskt användbara nu i vinter. Det finns många tillfällen då Minoo måste ha varmt på sig, men en vinteroverall inte är lämplig (tex i åkpåsen, när vi ska åka bil, i bärselen kortare sträckor) och då har det varit perfekt att ha ett par yllebyxor att dra på utanpå strumpbyxorna. 

Dom har varit så bra att jag har börjat sticka på ett nytt par. Det tar tid, för det är många maskor och stickor 2.5, så jag hoppas jag hinner bli klar snart. Fast ett par yllebrallor kan man ju ha använding a ända fram till maj skulle jag tro. 

Ullkorg

Ett långdraget projekt är klart: en virkad korg.
Garn: handspunnen Romney, 2-trådigt
Virknål: 5 mm

Det roligaste med korgen är den grå kanten - den är virkad av ett garn jag spann på en ullkurs 2002. Det garnet har legat i 10 år i väntan på rätt projekt, och nu var det äntligen dags.

Korgen används till att förvara mina lyxiga breed specific garner från Sheepfold. Tyckte att dom hörde ihop så bra.

Uppsamlingspost: Spinning

Just nu är det länge sedan jag spann, men jag hade en riktig spinn-mani för några veckor sedan. Jag började spinna Coopworth roving när Spinnargillet hade träff hemma hos mig, och det spann jag raskt upp till ett 3-trådigt garn. 

200 g, 337 meter

Efter det fortsatte jag raskt med 200 g Suffolkroving från Fibre Garden i Kanada. (En mycket trevli affär med spännande utbud och suverän service!) Detta är alltså riktig Suffolk, inte den grå "Suffolk" som man kan köpa från World of Wool. Jag spann med långtdrag, och det är ju alltid beroendeframkallande. Det blev också 3-trådigt. 

200 g, 192 meter

Innan detta så spann jag just den "Grey Suffolk" som man kan köpa från World of Wool. Även om det inte går att veta vilken sorts ull det faktiskt är, så älskar jag den fiberblandningen! Jag spann ett 1-trådigt garn, och jag blev så förtjust i det att jag beställde massor mer som jag ska spinna 1-trådigt. Min tanke är att väva ett tuskaftstyg och sy stolsdynor av det. 

100g, 505 meter

Det känns dock som ett väldigt framtida och läskigt projekt. Först spinna upp tillräckligt med garn för att räcka till både varp och inslag, och sedan väva med 1-trådigt handspunnet. Om jag lyckas så blir det superbra! Om jag inte lyckas så lär jag mig alltid något av det med.

(Samtliga garner är otvättade, de 3-trådiga för att jag inte har hunnit/orkat än och det entrådiga för att jag behöver ha det som referens för när jag spinner resten av det jag behöver till att väva med)

 

Blåmes i väven

På vävkursen har vi en gemensam smålandsväv uppsatt och senast var det min tur. Till mönsterinslag har jag 1-trådig massam i prototypen till färgen "blåmes" från Spinspirations månadsklubb.

Det blev helt fantastiskt vackert och en fröjd att väva med.

American-sized spolar

När jag beställde ull från USA så passade jag även på att beställa några spolar. På bloggar och i böcker så kan man läsa att en hel del använder Schacht 6" bobbins till att förvara garn på, och jag har velat prova detta, eftersom jag ofta lider brist på spolar till spinnrockarna. Men jag har aldrig funderat på hur stora dessa 6" spolar är - bara tyckt att det låter som att det inte kan rymmas så jättemycket på dom. 

Hade jag faktiskt tänkt efter så hade jag insett att de är ganska stora. I själva verket är de enorma!

Jag hade fyllt en Ashford-spole till bristningsgränsen (ni vet, när det inte får plats ett gram garn till på den, och risken för att den svämmar över är överhängande) och garnet på denna enormt välfyllda spole rymdes gott och väl med stor marginal på 3 av vävspolarna. 

Jag hittade i min stash en stor bunt med kardrullar (rolags) av en odefinerbar brun ull. Den var ganska seg, och även om jag kardat hyfsat bra rullar så var ullen väldigt kort på sina ställen. Men med tanke på hur mycket tid jag lagt ned på kardandet så kunde jag inte bara slänga dom även om jag misstänkte att garnet inte skulle bli så bra. 

Så jag passade på att spinna upp rullarna och öva på långt drag. Det gick si-sådär med tanke på ullens kvalité och seghet (som jag tror beror på att jag inte tvättat i tillräckligt varmt vatten, att det är gammalt lanolin kvar i ullen som segat till sig). Men det behövde ju inte bli vackert, bara ett övningsgarn. 

Jag förde över det en-trådiga garnet på mina jumbospolar och tvinnade från dom. Det blev ett segt och fult 3-trådigt garn som jag inte vet om jag vill använda till något, men än en gång så påminns jag om hur effektivt det är att tvinna garn om man vill utjämna ojämnheter. 

Och jag är sugen på mer långt drag. Det blir till att karda fler rullar, men förhoppningsvis av renare och bättre ull denna gång. 

Filten är invigd

Sommarfilten är färdig och invidgt - den blev klar precis i tid till att kylan började komma:

 

Garn: Handspunnet 2, tr. "Sommaräng" - en superwash merino/nylonblandning om jag minns rätt

Stickor: 4.5 mm

Teknik: Dubbelstickad

Mönster: Jag läste om filten i Zimmermanns "Knitters Almanac", men har inte följt "mönstret", stickade bara på tills den kändes lagom. 

 

Jag är jättenöjd! Den är precis lagom stor i vagnen, är väldigt mjuk och härligt, och jag gillar färgerna. Garnet tog slut innan jag tyckte den var klar, men jag hade som tur var 100 g ospunnet som jag snabbt spann färdigt. Jag har användt ca 230 g till filten, och har ca 70 g garn kvar som kanske blir en matchande mössa eller sockor till Minoo. 

Jag har helt klart blivit intresserad av dubbelstickning, och skulle gärna försöka mig på att dubbelsticka med 2 färger någon gång. 

Nu minns jag!

Min sticknings-mojo har varit obefintlig väldigt länge, men nu har jag äntligen hittat en del av den! Det som krävdes var ädelträsstickor och handspunnet garn.

Jag stickar en barnvagnsfilt i dubbelstickning med rosenträsstickor. Garnet är 2-trådigt spunnet av "sommaräng" från Spinspirations månadsklubb. Jag har ca 200 g spunnet & ytterligare 100 g ospunnet och jag hoppas att det ska räcka.

Jag tänkte att en sommaräng kunde vara trevligt att ha att titta på under smällkalla vinterpromenader, och så är det ett luftigt och härligt garn som gör sig bra till filt.