Ulltopia

Nu drar jag!

Tack och hej bloggen - på den här adressen. Jag flyttar till wordpress istället - gratis och med mycket bättre funktionalitet vad jag kan se än så länge. Bara en sådan sak att det finns en app är ju helt fantastiskt. En nackdel är att det kommer komma upp reklam, men i nuläget så tror jag att jag kan leva med det. Men framförallt så är det gratis, och med tanke på hur sporadiskt jag bloggar så känns det lite kymigt varje gång jag tittar på kontoutdraget och ser vad bloggen kostar. Däremot är det ju väldigt bra att ha möjligheten att fortsätta när andan väl faller på, så jag tar mitt pick och pack och beger mig dit.

Jag gjorde ett försök att flytta dit sist jag var sur på typepad, och har lyckats exportera dit en hel del av de gamla inläggen, men inget efter 2011. Jag har för mig att det är typepad som strulade, att det inte gick att exportera efter det, men minns inte riktigt. Denna sida ligger ju kvar, så jag får i värsta fall söka i två olika arkiv när jag glömmer vad jag gjort och varför.

 

Iallafall, kanske ses vi på "nya" ulltopia?

Årets mössa

I år så verkar det bli Antler hat till både Noor, Minoo och mig. Den är fin, rolig att sticka, och jag har massor med härligt handspunnet garn att använda. 

Jag började med Noors, stickade tillräckligt långt för att den ska vara redo för pendelstickning (dvs, kommit så långt att det inte är något krångligt med den, inget byte av stickstorlek eller memorerande av mönster), och för att inte råka sticka klart den när vi hade sjukvecka här hemma så började jag på en till Minoo. 

Det svåra med att sticka till Minoo, och framförallt nu när jag ville sticka i handspunnet, är att tösen inte har på sig ull. Jag har inte gått in i den fighten över huvudtaget, hon tycker att i princip all ull klias riktigt ordentligt. Som ullmamma är detta jobbigt att förlika sig med, inte minst med tanke på alla de fantastiska ullplaggen som jag köpte till Noor och som nu inte kan användas igen...

Dessto gladare blev jag när jag hittade en härva garn i min handspunna stash som kändes väldigt mjuk och fin. Minoo godkände och jag stickade en mössa. Den blev klar, och hon verkar gilla den.

Garnet hade så klart ingen lapp på sig, så jag gissade att det var någon bomull/tencel blandning för det var så glansigt och fint, men efter att ha letat i arkivet så hittade jag att det var egyptiskt bomull. Tyvärr ingen info om var bomullen kom ifrån, för det här skulle jag verkligen vilja sticka mer i!

 

Mönster: Antler hat

Storlek: Adult S

Stickor: 2.5 till resåren, 3.5 till mönstret

Garn: Handpsunnet 2-trådig bomull

Små projekt i stort garn

Ja, eller garnet är väl inte stort i sig, men det är handspunnet, och därmed alldeles underbart! Eller ja, det var kanske också fel. En del av det är underbart...

Det gröna ska bli en Antlermössa, stickad till Noor i kabeltvinnad merino/nylon spunnet av Åsa. Det grå/blå ska bli en cowl till mig i 3-trådigt BFL. Det gul/gröna är sockor till mig stickade i diverse konstiga små slattar som inte är så trevliga att sticka i (övertvinnat garn någon?) men som förhoppningsvis blir slitstarka.

Oavsett garnets kvaliteter så känns det riktigt, riktigt bra att sticka ur den handspunna stashen!

Kopphållare

En kollega beklagade sig över varma take-away kaffemuggar, och jag var sugen på ett snabbt litet projekt. Jag lovade att sticka en kopphållare (eller vad det nu heter), och det gick så fort och var roligt, så det blev då. Jag stickade först den blåa, sen kom jag på att inte alla älskar ull, så jag gjorde en i bomull också. En för stora muggar och en för mindre. Hon blev glad :)

Lots of coffee beans: Stickad i safran och muskat bomullsgarn

Main street: Stickad i 3-trådigt ullgarn från GungaDin (resterna från en pippi-tröja för 12 år sedan....)

 

Konsten att slakta ett par byxor

Jag har sytt 3 par linnebyxor i mönstret Linda från AnnaAn design, och de har använts flitigt. Det första paret, i grönt linnetyg är lappade och lagade och används på kolonilotten som bekväma arbetsbyxor. Det andra paret, de svarta är de som jag använt mest, och de är också lappade en gång men nu så sönderslitna att det inte fanns något mer att göra. Eftersom jag har gillat svarta linnebyxor så mycket så tänkte jag sy mig ett nytt par, och självklart så återanvänder jag då resåren och mudden. Men tyget på själva benen var också förhållandevis ok (om dock lite slitet och urtvättat) så jag tänkte försöka sy mig lite projektpåsar. Så jag tog fram skärbrädan och skar sönder byxorna så mycket jag kunde. 

 

Av ett helt par stora byxor så blev det detta. Högst uppe till vänster det som ska slängas. I mitten till höger, resår och mudd till nästa par. Och längst ned, tyg till 4 stickpåsar, varav 2 med fickor. Återstår att se om det blir bra stickpåsar, men jag är än så länge väldigt nöjd med den lilla mängde tyg som slängs!

I vävstolen

Vävningen är det som jag lättast faller ur. Jag antar att det har att göra med att vävstolen befinner sig i en annan ort, och det blir mer projekt att ta sig dit. Väl där är det ju roligt och bra. Efter årets medeltidsvecka fick jag galet mycket inspiration och drog på en ullvarp. Jag hade redan varpat upp diverse restgarner i Mora redgarn, och tanken är väl att det ska bli någon sorts sjal. Vad det än blir (om det ens blir något annat än tyg som ligger på en hylla i skåpet) så är det underbart att väva i ull!

Pådragen varp - randigt är underbart!

 

Favvokoftan (igen)

 

Denna kofta har jag stickat minst 5 gånger. Kanske fler. Mönstret är så där underbart enkelt men samtidigt intressant och snyggt. Det består av en resår där det är 2r, 1a, 1r, 1a, på ena varvet och 2 a, 3 r på andra varvet. Lite snygg raglan på det så har man en tämligen perfekt kofta. 

Jag har stickat en sådan här, i regnbågens bomull i väldigt lik färgställning (mer grön och mindre lila) som jag gissar att jag stickade till Noor när hon var typ 2 år.  Minoo har verkligen älskade den koftan och använt den mycket flitigt från 2 år fram till i somras. Då tyckte jag att jag skulle göra en ny, som var längre i ärmarna. Resåren i koftan har gjort att den fortfarande passar i kroppen, men den har blivit för kort både i livet och framförallt ärmarna. 

Eftersom mönstret bara går upp till storlek 3 år, men den har passat så oerhört länge i den mindre storleken så chansade jag på att det skulle funka att sticka största storleken och förlänga ärmar och kropp efter en annan tröja som passar nu. Det funkade utmärkt! Koftan sitter mycket bra, och Minoo är glad i den. Hon har valt knapparna själv (regnbågsfärgade så klart). Det var väldigt nervöst när garnet började ta slut, eftersom jag tog det från stashen och inte lyckats hitta om det går att köpa nytt. Det är minst 10 år gammalt tror jag, och då köpt på tradera. Det räckte precis till ärmar och kropp, och då var det lätt att ta ett annat garn till halskant och knappslån. Blev lite fint också, även om det inte var planerat. 

 

Sandens mönsterhäfte 06/05

Stickor: 2,5 mm till resåren, 3 mm till mönstret

Garn: Regnbågens bomullsgarn, 4 härvor + Huskrokens bomullsgarn till kanten

Storlek: 3 år, men förlängd i kropp och ärmar till en 6-åring

 

Nya tröjan till vänster och den gamla trotjänaren till höger. Jag hoppas den nya blir lika älskad och flitigt använd. 

Bebisfilt

Barnens kusin har fått en bebis, och jag tänkte att det alltid är bra med babyfilt. Jag har dille på babyfiltar. Så jag blev glad när jag fick tillfälle att ordna en. För ovanlighetens skull blev det en virkad filt. Hade sett en fantastiskt fin virkad filt hemma hos en kompis, och hon försäkrade att den var enkel att virka. Jag har en mental blockering när det gäller virkning, jag är fullt och fast övertygad om att det är det svåraste som finns i hela världen, men den här gången fick jag till det!

Jag använde detta mönster, men med bara 3 färger. 

Det vita och blå garnet är Drops saffran, och det rosa är ett lite tjockare mercicerad bomull som jag fick en gång för länge sedan. En riktigt härlig stashbuster var denna filt! Tror att det kan ha gått åt kanske 150 g av vardera färg. Jag virkade på tills den första färgen tog slut. Filten blev ca 105 x 85 cm om jag minns rätt, vilket kanske är för stor för en bebisfilt, men bra för utflykter och soffhäng. 

Den mottogs väl, och var rolig att virka! Fast ett tag kändes det som att den aldrig skulle ta slut....Kan dock absolut tänkta mig att göra en till när jag får anledning till det. 

Tygshopping i Söderköping

I somras åkte vi förbi Söderköping, och självklart så stannar jag då till vid Jofotex. Alltid kul med en tygaffär som har ett lite annat utbud än de som jag brukar frekventera. Det är väldigt mycket tyg i affären..

Minoo hittade ett tyg som hon gillade, så det gick hon runt och bar på hela tiden jag irrade runt där inne.

De tyger det till slut blev, efter mycket velade fram och tillbaks. Från toppen:

Trikåtyg till linne till Noor (färdigt och välanvänt)

Sommarklänning till Minoo (blev inte en klänning, se nedan)

Trikåtyg till klänning till mig

Stretchtwill till ett par Eleonorbyxor till mig

Stretchtwill till ett par Eleonorbyxor till mig (färdigsydda och testkörda)

När vi så kom hem så började jag leta mönster för Minoos sommarklänning. Jag tänkte att det inte skulle bli så svårt, jag har många nummer av Ottobre och en del böcker med mönster för barnkläder. Hade dock inte tagit med Minoos fantastiska fantasi i beräkningen, och hennes inte så rimliga krav på vad jag borde klara av. Det blev inte någon klänning, däremot så blev den ett romper (vad heter det på svenska, byxdress? Soldress?) En sån där där byxor och top sitter ihop. Värdelöst när man ska gå på toaletten men tydligen ett populärt plagg ändå. 

    

Jag fick äntligen användning av en craftsyclass som jag köpte när jag först gick med i Craftsy, dvs för länge sedan, Kids Romper revamp. Jag fick stressy som en tok för Minoo skulle absolut ha den på sig innan hon slutade på förskolan. Slutresultatet blev ok (fast förs bröt Minoo ihop totalt för att den inte såg ut som hon föreställt sig. Much drama ensued...) 

Iallafall: Jag sydde storlek 6/7 år. Tyget är någon sorts viskosblandning, och är väldigt tunt. För mig som är relativt ny på sömnad så kändes det svårsytt. Jag gillade inte att mönstret lämnar en hel del sömmar råa/zickzackade. Jag vill ha prydlig insida på plaggen! och så gillar jag inte att de så kallade knytbanden på benen är så korta så de inte går att knyta utan att de går upp, de måste sys om de ska sitta ihop. Tror att jag eventuellt har får hårt mellanlägg där, vilket gör att knuten gärna gå upp, men de är också för korta. 

Minoo har använt den några gånger, men den är lite lång i livet, så jag tror att hon tycker den är för bylsig. Kanske passar den bättre nästa år, om hon har lust att ha på sig den då. 

Riddari

I vintras stickade jag mig en Riddari, och denna tröja har jag älskat och använt flitigt hela vintern och våren, och till och med för några dagar sedan när det blåste kallt på balkongen. Garnet är 3-trådigt Kampes som jag haft liggandes sedan urminnestider. Jag köpte det för att sticka en helt annan tröja, men är väldigt nöjg med att ha använt det till denna. Jag fick kompletteringsköpa några färger, och som tur var är färgbaden så pass lika, och mönsterstickningen gör ju också att det inte syns så mycket. 

Så här nöjd är jag med tröjan!

Jag kan lätt se mig själv sticka fler av denna när den här är utnött. Bara man börjar tänka på färgkombinationer så blir man ju tossig :)