Ulltopia

Spinnträff med linodlarna

I helgen var det spinnträff med linodlarföreningen, och jag var så klart där.

Jag hade med mig det sista av den gotlandsull som jag färgade i solen förra året, och nu är allt uppspunnet, och det återstår bara att tvinna det sista.

Som vanligt vet jag inte vad jag ska ha garnet till, men det är en alltigenom härlig känsla att ha färgat, kardat och spunnit garnet själv. Det krävs inte mer än den känslan för att det ska vara ett lyckat projekt.

Liten spinnträff

I julhelgerna hade Åsa och jag en liten spinnträff med våra döttrar. Vi lyckades få ihop en del spinnrockar, och hade väldigt trevligt;

Åsa spann supertunnt och provade min Kromski Polonaise. Jag spann klart en del, och hann även med 100 g islandsull - det går fort att spinna tjocka entrådiga garner!

Noor fick också prova att spinna - hon tycker att Kromski Sonata är en bra spinnrock - den är mer lätttrampad för henne än min Ashford Traveller. "Garnet" hon spann är av ull hon färgat själv. Efter detta kom det annat mer intressant i vägen (en doktorsväska och en lekkamrat). Men nog bådar det gott

Spinnträffen bådar även gott för den jag ska ha på söndag, även den en informell tillställning.

 

Spinnträff

Jag började friska till mig på torsdagkvällen, och som tur var var jag helt återställd till söndagen, då det var dags för spinnträff i Uppsala! Som vanligt rasande trevligt, fullt med naturbegåvningar (trots att det enligt ryktet numera är bättre vatten i Uppsala - jag vågar inte testa) och jag hann inte spinna slut ullen. Det brukar ju inte direkt vara någon fara för det, eftersom man packar en aning mer än man kan göra av med, men jag lyckades spinna ca 175 g av de 200 jag hade med mig, så denna gång var jag mer realistisk.

Jag spann entrådigt garn, för att komplettera det jag tidigare spunnit. Jag kommer ha ca 400 g av detta garn när jag är klar, och beroende på hur många meter jag har lyckats få hop, så hoppas jag på att sticka en väst av något slag. Jag vill ha en varm och skön väst, för det är kallt på jobbet. Kanske har jag en till nästa år...

9 stycken och en Petter var vi, och jag längtar redan till nästa gång, när nu det blir.

Jag hade som vanligt ingen kamera med mig, men här är en bild på ett garn som varit klart ett tag nu:

Det är blandningen av mohair & alpacka/silke som jag ska kanta sjalen med. Det borde bli en bra, tung kant som ger ett bra fall på sjalen. Det är 140 m och 116 g.  

Spinncafét som var

förra helgen här i Skarpnäck var väldigt trevligt! Särskilt imponerad är jag av Linda som kom hela vägen från Småland! Alltid lika roligt att träffa personer man bara har haft kontakt med via bloggar.

Det var extra roligt att se kabelgarnet som uppstått ur spinncirkeln, alla garner var olika och jättevackra. Det verkar som att den här tekniken var något som de flesta iallafall var nyfikna på att testa på, det är jätteroligt!

Själv spann jag vidare på mitt evighetsprojekt, 300 g. manx sländspunnet garn som ska bli 3 trådigt. Jag har nog spunnit hälften nu tror jag. Några spinnträffar till så blir det nog klart.

Och appropå spinnträffar - när ska vi ses nästa gång?

(Att det är så bildlöst beror på att vi inte hittar laddaren till kameran - de kort som trots allt dyker upp här i bloggen är tagna med videokameran, men den är för stor att dra med sig överallt. Jag hoppas att laddaren dyker upp snart)