Ulltopia

American-sized spolar

När jag beställde ull från USA så passade jag även på att beställa några spolar. På bloggar och i böcker så kan man läsa att en hel del använder Schacht 6" bobbins till att förvara garn på, och jag har velat prova detta, eftersom jag ofta lider brist på spolar till spinnrockarna. Men jag har aldrig funderat på hur stora dessa 6" spolar är - bara tyckt att det låter som att det inte kan rymmas så jättemycket på dom. 

Hade jag faktiskt tänkt efter så hade jag insett att de är ganska stora. I själva verket är de enorma!

Jag hade fyllt en Ashford-spole till bristningsgränsen (ni vet, när det inte får plats ett gram garn till på den, och risken för att den svämmar över är överhängande) och garnet på denna enormt välfyllda spole rymdes gott och väl med stor marginal på 3 av vävspolarna. 

Jag hittade i min stash en stor bunt med kardrullar (rolags) av en odefinerbar brun ull. Den var ganska seg, och även om jag kardat hyfsat bra rullar så var ullen väldigt kort på sina ställen. Men med tanke på hur mycket tid jag lagt ned på kardandet så kunde jag inte bara slänga dom även om jag misstänkte att garnet inte skulle bli så bra. 

Så jag passade på att spinna upp rullarna och öva på långt drag. Det gick si-sådär med tanke på ullens kvalité och seghet (som jag tror beror på att jag inte tvättat i tillräckligt varmt vatten, att det är gammalt lanolin kvar i ullen som segat till sig). Men det behövde ju inte bli vackert, bara ett övningsgarn. 

Jag förde över det en-trådiga garnet på mina jumbospolar och tvinnade från dom. Det blev ett segt och fult 3-trådigt garn som jag inte vet om jag vill använda till något, men än en gång så påminns jag om hur effektivt det är att tvinna garn om man vill utjämna ojämnheter. 

Och jag är sugen på mer långt drag. Det blir till att karda fler rullar, men förhoppningsvis av renare och bättre ull denna gång. 

Ibland bara måste man...

Idag tog jag en paus i julklappstillverkningen och gjorde inte det jag borde utan ägnade Minoos sovtid åt att spinna. Bara nöjes- och njutningsspinna! Sticka och väva är oerhört trevligt, men att spinna är ju helt enkelt roligast! Att det inte var några måsten eller tidspress involverade gjorde det hela bara ännu mer fridfullt.

Spinnträff med linodlarna

I helgen var det spinnträff med linodlarföreningen, och jag var så klart där.

Jag hade med mig det sista av den gotlandsull som jag färgade i solen förra året, och nu är allt uppspunnet, och det återstår bara att tvinna det sista.

Som vanligt vet jag inte vad jag ska ha garnet till, men det är en alltigenom härlig känsla att ha färgat, kardat och spunnit garnet själv. Det krävs inte mer än den känslan för att det ska vara ett lyckat projekt.

Så många spolar - men ingen är tom!

Jag har ett problem just nu, och det gäller spolar till spinnrockarna. Jag har avslutat en hel del spinnprojekt de senaste veckorna, och är sugen på att börja på nya, men upptäcker till min fasa att jag inte har några tomma spolar. 

Däremot så har jag väldigt många nästan tomma spolar. 

Det här är inte alla spolar, bara de som var lättast att gräva fram för stunden...

Vad brukar ni göra? Ta av det sista garnet och slänga? Ta av det sista garnet och spara? Tvinna ihop dom med varandra?

Det känns inte kul att slänga något som jag lagt så mycket tid på, men att spara känns också meningslöst, för risken är väldigt stor att det bara blir liggande små garnsnuttar i en korg någonstans.

Tips och råd mottages tacksamt!

Garntillverkning

Det här inlägget hittade jag som ett utkast, skrev det tydligen i oktober, men kom mig aldrig för att fota, därför har det inte blivit publicerat. Nu gör jag det: varsågoda - en liten titt i arkivet!

 

Jag har spunnit en del, både före och under House (fast mest före). Jag har både lyckats få klart några riktiga långkörare, och lite nytt:

• 4-trådigt garn spunnet på en Greensleevesslända och tvinnat på min Nordic spindle. 174 g, 174 meter. Påbörjat i Augusti-10, avslutat September-10. Är inte ett evighetsprojekt, men jag bar omkring på det väldigt mycket, så det känns som att jag har hållit på med det längre än jag har.

• Avundsjuk, från Spinspirations månadsklubb. 3-tr, kedjetvinnat. 134 g, 430 meter. Det här har jag hållit på med lääääänge (fast förmodligen inte så länge som det känns som). Jag började spinna tråden ganska tunnt, men sedan blev det tunnare och tunnare och det tog liksom aldrig slut. Om man spinner en tunn tråd så räcker fibrerna en evighet. Men till slut så var jag klar, och kunde sätta igång att kedjetvinna. Spunnet och tvinnat på Ashford traveller.

 

• Glad, från Spinspirations månadsklubb. 1-trådigt. Tanken är att detta ska användas som inslag i en väv jag håller på med, ett lissvässel i rosengång, ska kläs med fårskinn sedan. Jag hoppas att jag fick tjockleken på tråden att vara tillräckligt lik den svarta tråden som den ska vävas tillsammans med.

 

• Gul(d) från Spinspirations månadsklubb. Det blev en liten slatt över från färgningsomgången, så jag tog den till ett sländprojekt. 

Här ligger guld, avundsjuk och 4-trådigt jacobsgarn och gottar sig. Glad fick inte vara med, för den är redan uppvävd!

Försöker bekanta mig med min spinnrock

För 2 år sedan så köpte jag en begagnad spinnrock på en e-postlista, bara för att det var ett bra pris (för just den spinnrocken) och för att jag har ett osunt ha-begär när det gäller textilredskap. Det var en Journey Wheel, och den har jag knappt rört sedan jag fick hem den. Men nu så tyckte jag att det var på tiden!

Efter min karddag med Åsa så hade jag en påse med lilaaktiga lockar i, som jag inte hade hjärta att karda och låta bli enhetliga, så de spinner jag som de är - bara tesade. Det är svårt att spinna så, och garnet blir långt ifrån ett sådant garn jag är van vid, men kan säkert användas till något. 

Det gör inte saken lättare att jag även spinner det på en spinnrock jag inte alls är van vid, och som jag ännu inte är överens med. Journey Wheel är fin på alla sätt och vis, men den kräver att jag läser manualen och testar att skruva både här och där. Vi börjar komma mer överens nu, men fortfarande så tycker jag att den låter mer än vad jag vill av en spinnrock. 

Med tanke på att jag har en hel påse ull att spinna upp, så tänker jag att i slutet av detta spinnprojekt, så är vi antagligen väldigt goda vänner, eller så den åka tillbaks in i skamvrån tills jag orkar göra ett nytt försök. Jag hoppas på det första!

 

Karda eller inte karda?

Åsa och jag var fyllda av ullinspiration sedan en spinnträff hemma hos Åsa, och vi bokade in en dag för att dra fram min kardmaskin och lattja lite med den. Kardmaskin är bra att ha, men det är inget som jag använder särskilt ofta, den ligger för det mesta nedpackad i en låda, och tas bara fram när det är något särskilt som ska göras. 

Åsa blandade olika fibrer till fantastiska kardflor som kommer bli ett superhäftigt garn, det är jag övertygad om. Jag passade på att karda upp tesad ull som jag köpte på Wåhlstedts för sisådär en 4 år sedan.... Den ullen har stått i pappkassar i vardagsrummet bakom soffan, så det kändes som ett steg i rätt riktning att processa den lite. Nu tar den visserligen ännu mer plats, men är i mer spinnbart skick. Ska försöka spinna den när nuvarande projekt på rockarna är klara. 

En sak som jag ofta stör mig på när det gäller att processa ull är att det som är fantastiskt vacker i lockform, kan bli ganska trist i kardflorsform. Färger och nyanser försvinner, och för att få ett kardflor med lite variation i, så måste man ha ganska drastiskt skillnad på färgen på lockarna. Kardningen jämnar ut alla färger, även om jag bara kör 2 omgångar i maskinen. 

Så det som var fantastiska turkosa lockar i olika nyanser, är nu ett ganska så trist och enhetligt turkost kardflor. Men det kan ju bli fint som garn igen, jag får se. 

 

Långtidsprojekt klart

Jag har äntligen spunnit klart ett projekt som suttit och blockerat spinnrocken sedan tidigt i höstas. Det är 200 g Corriedale i färgen Creme de Menthe från Fat Cat Knits. 

Jag har spunnit det tunnt och tvinnat det 2-trådigt, med tanken att väva en sjal av detta. 

228 g ull blev ca 1150 meter. Jag har inte räknat än på om det räcker till en sjal som jag tänkt mig, men något räcker det ju till iallafall!

Eftersom jag ska väva med garnet så ska det inte tvättas innan, utan fibrerna ska fluffa till sig i den färdiga väven istället. 

När spinnrocken blev tom så satte jag genast igång med ett nytt projekt, och denna gång är det tjockt garn som gäller. Vilken skillnad! På en dag har jag spunnit kanske 70 g!

Jag spinner en blandning av Corriedale/Alpacka som är det första färgförsöket till Spinspirations månadsklubb "Orkidé". Tanken är att det ska bli ett härligt tjockt 3-trådigt garn, kanske till att sticka en tröja med flätor eller så. 

Nyförvärv på bokfronten

Jag har varit ganska off på spinn-fronten ända sedan jag lade ner butiken, varken läst bloggar, forum eller listor, och jag hade helt missat att det kommit en ny spinnbok på marknaden. Så fort jag insåg det så beställde jag den, och tur var väl det!

 

The fleece and fiber sourcebook - och den lever upp till sitt namn! I den här boken så tar författarna upp över 200 olika fibrer, ett klart fokus på ull, men även kameloider och andra djur får vara med.

Jag har inte hunnit mer än bläddra i den och läsa lite här och där, men är klart imponerad över den snygga layouten, tydliga och snygga bilder och mängden information. För er som har läst "In sheeps clothing" så är den här ungefär så, fast mycket mer och mycket bättre bilder. Speciellt roligt att de har med bilder på både lockar, garner, stick- och ibland vävprover.

Enda nackdelen hittills är att den är så stor och tung att den är jobbig att hålla i. Det skulle varit praktiskt med ringbindning så den hölls uppe av sig själv, men eftersom den har mer karaktären av en uppslagsbok än en bok som man läser pärm till pärm så är det ett ganska litet problem.

Förhoppningsvis är jag lika imponerad av boken även efter att jag har hunnit läsa mer i den - jag får återkomma.

Tömma spinnrockarna

Jag har haft långkörarprojekt på mina spinnrockar, men nu har jag äntligen tömt den ena! Jag spann mohair från ett kardflor, och det var tråkigt att spinna - det var väl därför jag sköt upp det så länge. Det var mycket kortklipp och tovor i floret, så garnet blev väldigt ojämnt. Men till slut så orkade jag inte bry mig, utan spann bara upp det. Det blev ett 2-tr garn, hyfsat tunnt, (135 m/50 g) och jag tänkte färga det. Sedan vet jag inte, kanske virka något med det. Det är inte mjukt och skönt, men nåt går det väl alltid att hitta på med det. 

Mitt andra långkörarprojekt är 2-trådigt corriedale i färgen "creme dementhe" från Fat Cat knits. Jag har 200 gram och spinner det så tunnt jag orkar. Tanken är att använda det till att väva en sjal med, men jag får se när jag är klar hur långt garnet räcker. Jag har tvinnat 2 spolar, och har kanske 50 g kvar att spinna och tvinna. Det roliga med detta projekt är att jag vet vad jag vill ha det till, men annars börjar det bli lite tradigt nu, och jag drömmer om andra garner.