Ulltopia

Stickmojo på väg tillbaks?

I helgen så var jag med Åsa och våra döttrar uppe i Forsa för att titta på vävutställningen och shoppa loss lite. Om någon ska upp och bo i närheten av Hudiksvall så kan vi varmt rekommendera Frägsta kulturgård!

Det mest intressanta på vävdagarna för mig, var Filtmakeriets monter. Det var kärlek vid första ögonkastet. Så nu måste jag lära mig tova också. Deras garn var inte mindre än underbart! Av någon anledning så köpte jag inte något, men det har jag åtgärdat nu tack vare deras webshop. 

Däremot så köpte jag kardflor för att sy ett babytäck med ullstoppning. Det gick jag igång på helt när jag fick se de som de höll på att sy. Så nu fantiserar jag om påslakan - väva ett vackert i deras 1-trådiga ullgarn, eller använda ett befintligt ylletyg jag har, och pröva att brodera. Eller varför inte båda? Påslaka  ska ju ändå bytas då och då. Sen att Minoo kommer vara tonåring innan jag är klar spelar väl mindre roll. Det får bli en släktklenod eller nåt. 

Jag köpte även material och mönster från Solkustens spinneri, för att sticka en tröja till Minoo. Jag har suktat efter deras barntröjor länge, och nu slog jag äntligen till. Och bara tanken på denna tröja, och på filtmakeriets garner, har fått sticklusten att vakna till liv ordentligt. Så nu har jag tagit upp Noors kofta, som SKA bli klar i maj, och så håller jag på att maska av på en rätstickad sjal som också ska bli klar i maj (jag hoppas ge den till en av Noors fröknar på förskolan när hon slutar), och så planerar jag massa nya projekt, drar fram garnkorgar och räknar och funderar. 

Hoppas att energin räcker längre än till planeringsstadiet denna gång!

Designa i varpan

För mina bilplädar så var tanken att använda upp en massa rester av ullgarn som jag har från tidigare projekt. Jag hade en massa olika färger i ungefär samma tjocklek, så jag tänkte mig en väldigt randig varp, med smala och breda ränder blandat och inte någon som helst symmetri. 

När jag började varpa så märkte jag att det tog väldigt lång tid (och jag hade tidspress på mig eftersom jag skulle gå på bio med Noor, så jag kunde inte ta hur lång tid som helst på mig). När jag insåg att jag inte skulle hinna (och när jag tröttnat lite på det hela) så rotade jag rätt på några härvor med vitt ullgarn, och tänkte att jag tar några helvita partier emellan det randiga. 

Däremot så hade jag inte tid att nysta upp härvorna, så jag provade att varpa direkt från garnvindan. Det gick utmärkt!

Det sista problemet som återstod var att jag hade varpat den randiga delen av varpen i en enda varp. Men nu skulle ju det vita emellan, så jag delade upp den randiga varpen till 3 mindre varpar. Det gick bra det med. 

Och så här ser det ut i vävstolen:

Jag har det vita garnet som inslag, eventuellt så testar jag med ett grönt inslag till den andra filten, fast jag gillar hur det blir nu. Det är 2/2 kypert, 6 tr/cm. Den största utmaningen när jag väver är att få till inslagstätheten. Jag siktar på en balanserad väv med 6 inslag/cm, och om jag hade slagit precis rätt och jämnt så skulle kypertdiagonalen ha en vinkel på 45 grader. Jag använder ett vikt papper föratt mäta vinkeln, och jag har inte riktigt lyckats få till det, jag skulle behöva slå lite hårdare. 

Det är inte lätt att väva! Men otroligt kul!

Uppsamlingspost: Spinning

Just nu är det länge sedan jag spann, men jag hade en riktig spinn-mani för några veckor sedan. Jag började spinna Coopworth roving när Spinnargillet hade träff hemma hos mig, och det spann jag raskt upp till ett 3-trådigt garn. 

200 g, 337 meter

Efter det fortsatte jag raskt med 200 g Suffolkroving från Fibre Garden i Kanada. (En mycket trevli affär med spännande utbud och suverän service!) Detta är alltså riktig Suffolk, inte den grå "Suffolk" som man kan köpa från World of Wool. Jag spann med långtdrag, och det är ju alltid beroendeframkallande. Det blev också 3-trådigt. 

200 g, 192 meter

Innan detta så spann jag just den "Grey Suffolk" som man kan köpa från World of Wool. Även om det inte går att veta vilken sorts ull det faktiskt är, så älskar jag den fiberblandningen! Jag spann ett 1-trådigt garn, och jag blev så förtjust i det att jag beställde massor mer som jag ska spinna 1-trådigt. Min tanke är att väva ett tuskaftstyg och sy stolsdynor av det. 

100g, 505 meter

Det känns dock som ett väldigt framtida och läskigt projekt. Först spinna upp tillräckligt med garn för att räcka till både varp och inslag, och sedan väva med 1-trådigt handspunnet. Om jag lyckas så blir det superbra! Om jag inte lyckas så lär jag mig alltid något av det med.

(Samtliga garner är otvättade, de 3-trådiga för att jag inte har hunnit/orkat än och det entrådiga för att jag behöver ha det som referens för när jag spinner resten av det jag behöver till att väva med)

 

Färgsynkad

Jag upptäckte att jag av en slump är ganska koordienerad just nu. 

Dels så spinner jag BFL(?) frägad av Spunky Eclectic, dels så har jag nystat upp en härva merino färgad av A Piece of Vermont och dels så ligger ett väldigt stillsamt halvvants-UFO och skräpar i handfärgad BFL av mig. 

(På bilden ser samtliga projekt mer stark-rosa ut. De är egentligen mer gredelina av sig)

Alla i samma nyans. Och en färg som inte ens passar mig, men jag tycker den är fin. Garnet som spinns ska bli 3-trådigt. Det nystade garnet håller på att bli en mössa - North lyme. Och halvvanten ska förhoppningsvis få en partner någon gång. 

OMG - I'm in love!

Kommer ni ihåg att jag skrev att jag skulle köpa lite breed-specific yarn när jag fick råd. Ja, nu blev det så att jag inte fick råd, utan tog mig råd (det där kontot som ska användas när man måste gå akut till tandläkaren fick hjälpa till med finansieringen. Förhoppningsvis så behöver jag inte gå akut till tandläkaren förräns jag har fyllt på det).

Jag hittade nämligen Sheepfold. Och jag hittade deras 10 breeds påse. Man köper alltså 100 g av 10 olika ullsorter. Garnerna är aran weight (jag har fortfarande inte lärt mig vad DK, worsted, aran är, men garnerna är ganska tjocka och härliga. 

Min första tanke när jag öppnade påsen var att jag skulle väva en randig pläd med alla olika ullsorterna i, men det är inte säkert att de kommer till sin rätt då. Jag ska definitivt fundera på bästa användingsområde. 

Ullsorterna är:

• Black Welsh Mountain 
• Hebridean
• Herdwick
• Jacob
• North Ronaldsay
• Portland
• Soay
• Swaledale
• Suffolk  
• Wensleydale

Suffolk, suffolk - jag tror du är min favorit! Eller Wensleydale, som jag alltid älskat. Fast Black Welsh Mountain var oerhört fin. Och Portland var mysig. Och Jacob är ju alltid underbart, och och och  - ALLA är helt fantastiska! På sitt sätt :)

Ska jag hitta något negativt, så är det att det inte står antalet meter på etiketten. Det är nog det enda. För annars är det här SÅ himla bra! Och servicen var superb, snabb och bra kommunikation, snabb posthantering. Jag kommer defenitivt återvända när jag behöver en garnfix. 

Jag önskar nästan att jag kunde börja om från början - göra mig av med allt garn jag har, och bara fylla på med sådant här, för det här gör mig lycklig. 

Booooring!!

Jag har en fin gammal loppis-stickbok Jag har tittat lite i den, för att eventuellt sticka några babyplagg till Minoo, men så en dag så satt Noor och tittade i den och hade hittat en kofta som hon ville att jag skulle göra. Gärna! (den ungen har inte frivilligt haft något stickat på sig sedan hon var 3 år, förutom vantarna jag gjorde nyss).

Jag hade boken i barnvagnen en dag, för att kunna läsa på om garn etc, men så försvann den under mystiska omständigheter på dagis. Den var borta i över en vecka innan den lika mystiskt dök upp på Noors hylla igen (personalen hade hittat den i torkskåpet - som definitivt använts flitigt under den gångna veckan....)

Iallafall - när boken var tillbaks så kunde vi äntligen gå och köpa garn och sätta igång. I garnbutiken tog jag fram några ullgarner som hade rätt tjocklek, och Noor valde en röd babyull av merino.

Stickningen funkar, och mönstret är bra, men guuuud vad tråkigt garnet är! Det är så fjösigt och mjukt och ointressant! Jag vill har garn med lite liv och karaktär i! Jag gillar helt enkelt inte merino, varken att spinna eller att sticka med. 

Jag vill ha breed specific garner, dvs garner från olika fårraser, inte bara "ull" eller merino. Jag har hittat en nätbutik  - Blacker yarns - som har ett ganska bra utbud, och när jag får stålars ska jag provhandla därifrån. 

Noors vantar

Här är resultatet av Noors och min färgningsdate:

Noor har länge önskat sig ett par tumvantar som går att öppna (så man lättare kan plocka upp saker, stänga dragkedjor etc) och till slut blev de verklighet. Hon älskar dom!

Stickade på 2.5 mm. Jag utgick från ett basmönster i en av Anne Budds böcker, och så la jag till öppningen. Jag skulle själv vilja ha ett par "öppningsvantar" och om jag ber snällt kanske jag kan få lite av Noors garn. 

 

Stashens för- och nackdelar

Nu när panikstickandet till julen börjat, så påminns jag än en gång om hur fantastiskt det är att ha en garnstash. Eftersom årets panik uppstod när jag insåg att jag helt enkelt inte skulle ha råd att köpa de julklappar jag ville, så säger det sig självt att jag inte heller skulle ha råd att köpa garn. Istället får jag gräva fram skatter ur mitt garnlager.

Det är en väldigt skön känsla att få en idé om vad man vill göra, gå till stashen och ta fram garner som funkar till just det man tänkt sig. Det gör att jag känner mig kreativ, och steget från tanke till handling blir väldigt kort. Dessutom känns det som ett fynd varje gång, eftersom det var länge sedan jag betalade för garnerna, så nu stickar jag ju praktiskt taget gratis! (eller....??)

Det finns dock några nackdelar: när stashen blir så stor att man inte har plats/lust att köpa mer garn, och man faktiskt inte har exakt det där som behövs - då kan kreativiteten istället bli kväst. Det kan även vara väldigt frustrerande att upptäcka alla nya sorters garntillverkare och garner som uppstår, och känna att man inte kan köpa på sig förräns man gjort sig av med det man redan har. 

För även om jag gillar det mesta i min stash, och tycker det är bra garner med många användningsområden, så varierar ju ens intressen och smak med tiden. Just nu är jag väldigt intresserad av "breed-specific yarns" men det finns ju inte riktigt utrymme att handla det (och inte ekonomi heller, vilket är ett mer svåröverkomligt problem).

Många vävtanter jag känner brukar skämtsamt tala om sin stash som pensionsförsärking - för när man går i pension har man kanske inte råd att köpa garner till sitt intresse, och att ha ett lager hemme gör att man kan fortsätta att skapa. Och nu när vi lever på mindre pengar än vi brukar (en pluggar, och en är föräldraledig) så inser jag hur sant det faktiskt är! Jag skulle aldrig kunna syssla med det jag gör, om jag inte haft min stash. Å andra sidan kanske jag inte skulle kännt mig lite stressad att syssla med det jag gör, om min stash hade varit mindre och inte krävt så stor plats. Så det är onekligen både för-och nackdelar med stashen. Men mest fördelar, helt klart!

Hur tänker du? Har du någon stash? Har du köpt den, eller är det arvegods? Är den mest kreativ eller hämmande för dig? Säljer du ut delar som inte längre lockar för att få plats med nya intressen? Är stashen en organisk samling som kräver lite pro-aktiv omvårdnad, eller lever den sitt eget liv? Jag tycker det är jätteintressant att höra hur andra har det och resonerar kring det fantastiska som är garn.

Barbiekläder

Ja, det är alltså Barbekläder som produceras här hemma nu för tiden. Och även om jag avskyr Barbie så måste jag erkänna att det är ganska roligt att få frossa i glitter och glamour - det är ju inte direkt garner jag skulle valt själv. 

Det är också roligt att göra det tillsammans med Noor - hon berättar hur det ska vara, eller ritar, och så försöker jag få till det. Hittills har det blivit 2 klänningar, och Noor är nöjd med båda. Jag väntar på ett extra tunnt kardborrband som jag beställt, sedan är de klara. 

Det är även intressant att jag tycker att garnerna som Noor valt är ganska behagliga att sticka med. Pälsgarnet är inte alls så krångligt som jag trodde, och garnet med färgpluppar blir ganska så coolt när det är uppstickat. Jag kommer inte på något sätt att överge min ull-fetich, men det här projeketet har faktiskt fått en del av mina fördomar på skam.

Glad!

Jag har börjat väva med ett garn som legat i gömmorna ett tag nu. Det är "glad" från Spinspirations månadsklubb, det är corriedale som jag spunnit till ett ganska löst 1-trådigt garn.

Jag väver fälltäcke & använder en tråd köpegarn och en tråd handapunnnet - det blir jättefint!

Min enda invändning är att borde spunnit det svarta garnet också, det är en sådan skillnad i kvalitet på de 2 garnerna. Det köpta är strävt, kortfibrigt och fäller både färg och fibrer, medans det handspunna är mjukt och härligt och en fröjd att jobba med.

Så nu har jag blivit ännu mer övertygad: handspunnet är bäst!