Ibland blir man som mor extra stolt!
Jag hade spinnträff hemma hos mig förra veckan, och då Noors lekkompis inte dök upp så blev ju tristessen nästan outhärdlig för henne. Vad gör man då? Man sätter sig och väver så klart!
Jag behöver ganska akut komma på ett sätt att få till ett bättre skäl...
Hon väver en duk i många fina färger, och är jätteduktig. Trådarna som sticker ut på sidan "ska vara så", men jag tänker att man kan klippa av dom och kanta med snedslå eller något för att få en mer praktisk duk.
Den stora planen är att möblera om i mitt rum, så vi kan ha våra vävstolar brevid varandra, något både hon och jag vill. Tänk vad härligt att kunna och sitta och väva tillsammans!
Hon vävde ju jätteduktigt. Jag är imponerad över tålamodet. och fint blir det.
Jag hade problem med skälet i min vävstol. Min solv var för långa. Så jag hängde upp skaften med resårband, det gjorde jättestor skillnad.
Posted by: Emmy | May 23, 2011 at 02:10 PM
Ja, resårband ska jag prova, vi har använt det på vävkursen med stor framgång. Det handlar om att komma till skott och leta rätt på resårbanden också... :)
Posted by: Tina | May 23, 2011 at 03:00 PM
jo hon var både tålmodig och envis!!
Posted by: Åsa i Skuttunge | May 28, 2011 at 09:01 PM