Ulltopia

Föreningsliv

För två veckor sedan var jag och Åsa på årsmöte med linodlarföreningen ute i Märsta. Som vanligt, när det gäller denna förening, var det jättetrevligt. Suveränt fika, ett lagom långt och faktiskt intressant årsmöte (!) och dessutom ett bonusföredrag:

Ulla, spinnlärare och expert som rest land och rike runt och hållit kurser, berättade om och visade hur man klär linfästen (eller distaffer, eller rockar, kärt barn har många namn). Detta är något jag länge velat se, eftersom jag bara läst mig till hur man gör. Inte för att jag har något linfäste, men det kan ju ens man snabbt snicka ihop (enligt Ulla)! Kanske får jag pröva den gamla hederliga pappstruten på ett sopskaft istället.

Linfästen kan vara enbart utalitära, eller fantastiska konstverk. Här är en samling som en av medlemmarna hittade till salu på nätet - fantastiskt!

 

Själv skulle jag helst av allt vilja ha ett sådant här fint handhållet linfäste. Helt plötsligt gick det alldeles utmärkt att spinna lin på slända!

Att få upp linet på fästet är en konst så god som någon, och alla har olika tekniker. Ofta veckar man tågan först (för att lösa upp fibrerna från varandra) och sedan gäller det att sprida ut fibrerna tunnt, tunnt, och så de korsar varandra, och till sist linda upp dem på fästet. Jag kan tro att det krävs några försök innan det sitter som det ska.

Förhoppningsvis ska föreningen få till en spinnträff med Ulla till hösten - gissa vem som kommer hänga på låset!

Och snart är det dags att bereda det lin vi sådde förra sommaren. Det var en dålig linskörd, men förhoppningsvis kan jag få med mig någon liten tåga att spinna upp. Det vore så häftigt att ha en härva garn som är sådd, resnad, ryckt, bearbetad enligt konstens alla regler och spunnen - att få ha varit med i hela processen!

Sländspinning

Jag har börjat på ytterligare ett sländspinningsprojekt, så nu är jag uppe i 4 mer eller mindre aktiva. Det nya projektet är färgad merino/tencel, och jag testspinner de nya bassländorna som ingår in nybörjarkitten hos Spinspiration.

Sländan fungerar utmärkt, är ganska tung (50 g) så det blir ett lite tjockare entrådigt garn.

På bilden ser ni att tråden går in under trissan, runt tenen och sedan upp till kroken igen. Detta är något som ofta står i gamla spinnböcker att man ska göra med bottentyngda, och jag har aldrig riktigt förstått vitsen. Men när jag gör så, så minskar dels risken att sländan ska börja "wobbla" och dels minskar risken att det färdigspunna, uppvirade garnet ska börja löpa amok upp mot tråden när jag spinner, dvs att det kanar av. Så det är lite mer jobb, men underlättar en hel del. Det är när sländan börjar bli full med garn som det lätt kan bli sådana problem för mig, och då är detta alltså ett sätt att motarbeta det på.

Så nu har jag lärt mig att de ofta vet vad de pratar om i gamla böcker, men att jag måste testa själv för att förstå hur just jag ska använda mig av den information som finns.

Övriga sländprojekt kommer framöver, 2 är nästan klara, och ett kommer nog aldrig bli klart (känns det som).

Spinnbyte

I det norska spinnforumet Spinner's home har det organiserats ett spinnbyte, och här är mitt byte:

 

100 g handfärgad BFL, choklad, te och stickmarkörer! Min bytespartner varHK Angora, ett stort tack till dig!

En minst sagt trevlig överraskning i brevlådan, och en perfekt start på helgen.

Ja, jag är en SÅN!

Dvs, jag är en sån som gräver i grovsoprummet.... Jag skulle slänga lite kartonger, och hittade en helt ny och fin liten stråväska. Först tänkte jag att Noor skulle få den (min dotter älskar skor och väskor. Hon brås på sin far helt enkelt), men sedan bestämde jag mig för att behålla den själv. Den skulle ju trots allt inte hållit mer än en kväll i hennes ägo.

Jag hade framför mig bilden ur ett gammalt Spin Off nummer, där någon hade sin bomullsspinning i en liten stråväska (som visserligen var mycket finare än denna, men man måste ju börja någonstans). Sagt och gjort - här är min bomullsspinningsväska:

 

Det ryms ganska precis, de bomullsfibrer jag har, tahklin, och en del spunnet bomullsgarn. Garnet är det garn som jag spunnit från Spinnargillets bomullstema, och så har jag en påbörjat spole med bomullsgarn, som jag en gång i tiden tänkte kabeltvinna. Nu när jag tittade på det igen vet jag inte riktigt vad jag vill. Och de vita bomullsfibrerna vill jag kanske färga istället.

Det är iallafall roligt att organisera runt sakerna lite, och göra lite finare (innan låg detta på 7 olika ställen i kartonger och plastpåsar). Framförallt blev jag sugen på att börja spinna lite bomull igen. Snart iallafall.

Min stickning går inte framåt

Jag vet att det är lite stickning här nu, och visserligen stickar jag inte så jättemycket. Det stora problemet är dock att det jag stickar, måste rivas upp, blir tråkigt/fult/fel och är allmänt oinspirerande. En stickning som var både rolig och fin var det som skulle bli en mössa:

Den stickas i den handspunna merinon från förra inlägget. Tanken var att det skulle bli en sort sloppy hat, ni vet, en mössa med häng. Men den blev lite väl sloppy, för den är alldeles för stor runt huvudet. Risken är allstå stor att den bara åker av. Dessutom så skulle inte garnet räcka.

Så detta är nu en icke-mössa. Och jag funderar på att prova igen, med färre maskantal, och större stickor. Då borde mössan både bli mindre och garnet räcka. Teoretiskt iallafall.

Fiberklubbar (igen)

Jag brukar ju tjata på lite om fiberklubbar då och då, och efter min senaste genomgång, så kände jag mig tvungen att prova lite. Omvärldsbevakning, ni vet. Så det blev 2 stycken som jag skrev upp mig på:

• Sweet Georgia

• Grafton Fibers

Om jag tar Sweet Georgias först: Den är inte den billigaste klubben på fältet, men efter att ha följt Sweet Georiga via bloggen i flera år, så kände jag att det här inte var något jag ville missa. Hon tar otroligt inspirerande bilder, och kan verkligen det här med färgning. Så jag skrev upp mig på en dubbel dos. Så klart.

Och inte blev jag besviken när första sändningen kom:

  

Det är Wensleydale (favvofiber) i många olika färger, och det är så snyggt! Detta lilla foto gör inte fibern rättvisa. Jag vågar nästan inte börja spinna, för jag tycker fibrerna är perfekta som de är! Men jag tänker, att kanske ska det bli ett entrådigt garn, och en rätstickad sjal av det. Men jag måste låta detta mogna ordentligt, för jag vill inte sjabbla bort det.

Ser med spänning fram emot nästa sänding!

Grafton fibers: har jag hunnit få två sändningar från. Och det är verkligen ambitiöst! Förutom kardfloret (det är bats, inte handfärgade fibrer i denna) så får man en liten projektbok där de berättar om tanken med färgerna, hur man kan spinna garnet, och ett mönster! Så förutom fibrerna så får man se ett projekt som de tänkt ut som kan tänkas passa. Verkligen trevligt!!

Kardfloren är enorma! Här ligger ett framför en helt vanligt dörr hemma hos mig, det är alltså bredden på det. Undrar vad för sorts kardanordning som ligger bakom detta!

   

Den här har jag spunnit upp till ett entrådigt garn, finns på Spinnargillets blog.

Även om jag gillar fägerna, jag gillar verkligen ambitionsnivån, och priset ($20 inkl. frakt till Sverige) så vet jag inte om jag ska vara med så länge till. Det känns lite tråkigt att det tycks vara samma fibrer (merino?). Men jag ska få åtminstonde en sändning till, sen kan jag bestämma mig.

Sen var jag tidigare med i en fiberklubb från UK, Yarn Yards fiberklubb. Jag gillade färgningarna därifrån, en del var jättefina, men det blev lite dyrt i slutändan, och tyvärr så har jag haft en del problem med leveranser därifrån. Jag prenumereradem mellan Juni och Oktober, och har alltså betalat för 5 månader. Fortfarande har jag bara fått fyra sändningar. Och de som kom, var ofta väldigt sena. Den senaste fibern fick jag för några veckor sedan, efter att ha påpekat detta för ägaren. Hon skickade en ny sändning, och jag fick en fantastisk merino som jag spunnit upp:

   

Jag ska försöka få tag på den där sista sändningen också, men eftersom det varit så mycket strul, och jag har skickat mängder med mail, så valde jag att inte fortsätta. Jag menar inte att hon som har klubben är oärlig på något sätt, hon svarar (oftast) på mailen, och skickade en ny sändning när jag sa att jag inte fått den här ovan, men ibland är det inte riktigt värt besväret ändå, om ni förstår vad jag menar. Och det är ju inte direkt så att jag har brist på fibrer att spinna heller...

Väva i nya tekniker

Ja, alltså, nya tekniker för mig! Jag hittade en bok "Huck Lace" som var otroligt inspirerande, och med vackra projekt, så jag var tvungen att prova. I boken fanns en smart liten provlapp man kunde väva, där man genom att ändra trampningen kunde åstadkommaa 12 olika mönstervarianter. På samma solvning! Det gillar jag!

 

Huck lace - eller stramalj eller myggtjäll som det heter på svenska, består av varp- och/eller inslagsfloteringar. Strukturen ska komma fram mycket mer efter tvätt, så det är med spänning jag väver på här, och ser fram emot att få se hur det blir.

Garnet är ett bomullsgarn från vävfrökens gömmor, typ 8/2 tror jag. Det är roligt, men lite knepigt, speciellt eftersom jag försöker förstå vad som händer, och inte bara följa mönsterrapporten. Sedan kan jag börja experimentera helt fritt! Och kanske väva den där pläden som jag såg i boken....

Tröjan in action

Äntligen har jag lyckats få till en sorts bild när Noor använder en av de nyare tröjorna jag stickat:

 

Den passar väldigt bra, och jag tycker den är riktigt snygg! Den där lilla aviga randen mitt i ser kanske inte mycket ut för världen, men den förhöjer verkligen helhetsintrycket. Och Noor verkar inte ha alltför mycket emot att ha den på sig, så jag tror inte den kliar heller. Varm och skön ylletröja - precis vad årstiden kräver!

Årets konstigaste boktitel går...

...kanske till en stickbok i år! Strip & knit with style är nominerad till Diagram Prize.

Personligen tycker jag att nog att Baboon Metaphysics är en strålande titel! Bara jag slipper läsa boken...