Ulltopia

Ull ÄR och förblir bäst

Jag har äntligen vävt ned en liten harmlös varp jag hade satt upp. Bomullseffektgarn i tuskaft med färgeffekt för att bli tabletter. Jag har vävt samma sak i samma garn (men en annan färg) tidigare, och då tyckte jag att det var fantastiskt kul och blev jättenöjd med resultatet. Men denna gång var det bara tråkigt, trist och segt. 

Som tur var så är det ju en snabb väv med 6 inslag/cm och inte så lång varp, så jag fick helt enkelt bara sätta mig och jobba idogt så tog den slut. 

Och då satte jag upp en väldigt smal, men ganska lång varp. Närmare bestämt 10 cm och 5, 8 m.

Det ska bli ett par benlindor till Amir. Varpen är Veera, ullgarn 18/2 och inslaget är ett garn jag köpte på vävmässan i Norrköping 2002! Och det är så fantastiskt att få jobba med ull igen! Varje gång jag sätter upp en ullvarp så slås jag av hur fantastiskt underbart det är, och hur rätt det känns!

Men det är kanske bra att ha annat emellanåt, så man får uppleva den där känslan igen. För som Alfons farmor säger - man kan inte ha roligt jämnt. 

Färgsynkad

Jag upptäckte att jag av en slump är ganska koordienerad just nu. 

Dels så spinner jag BFL(?) frägad av Spunky Eclectic, dels så har jag nystat upp en härva merino färgad av A Piece of Vermont och dels så ligger ett väldigt stillsamt halvvants-UFO och skräpar i handfärgad BFL av mig. 

(På bilden ser samtliga projekt mer stark-rosa ut. De är egentligen mer gredelina av sig)

Alla i samma nyans. Och en färg som inte ens passar mig, men jag tycker den är fin. Garnet som spinns ska bli 3-trådigt. Det nystade garnet håller på att bli en mössa - North lyme. Och halvvanten ska förhoppningsvis få en partner någon gång. 

OMG - I'm in love!

Kommer ni ihåg att jag skrev att jag skulle köpa lite breed-specific yarn när jag fick råd. Ja, nu blev det så att jag inte fick råd, utan tog mig råd (det där kontot som ska användas när man måste gå akut till tandläkaren fick hjälpa till med finansieringen. Förhoppningsvis så behöver jag inte gå akut till tandläkaren förräns jag har fyllt på det).

Jag hittade nämligen Sheepfold. Och jag hittade deras 10 breeds påse. Man köper alltså 100 g av 10 olika ullsorter. Garnerna är aran weight (jag har fortfarande inte lärt mig vad DK, worsted, aran är, men garnerna är ganska tjocka och härliga. 

Min första tanke när jag öppnade påsen var att jag skulle väva en randig pläd med alla olika ullsorterna i, men det är inte säkert att de kommer till sin rätt då. Jag ska definitivt fundera på bästa användingsområde. 

Ullsorterna är:

• Black Welsh Mountain 
• Hebridean
• Herdwick
• Jacob
• North Ronaldsay
• Portland
• Soay
• Swaledale
• Suffolk  
• Wensleydale

Suffolk, suffolk - jag tror du är min favorit! Eller Wensleydale, som jag alltid älskat. Fast Black Welsh Mountain var oerhört fin. Och Portland var mysig. Och Jacob är ju alltid underbart, och och och  - ALLA är helt fantastiska! På sitt sätt :)

Ska jag hitta något negativt, så är det att det inte står antalet meter på etiketten. Det är nog det enda. För annars är det här SÅ himla bra! Och servicen var superb, snabb och bra kommunikation, snabb posthantering. Jag kommer defenitivt återvända när jag behöver en garnfix. 

Jag önskar nästan att jag kunde börja om från början - göra mig av med allt garn jag har, och bara fylla på med sådant här, för det här gör mig lycklig. 

Tvättar ull och tänker på lin.

Söndagskväll i mitt ulltopia.

My precioussss

När jag skulle på en illuster 40-årsfest i höstas så krävdes så klart en illuster 40-årspresent. Vad kan vara mer illustert än en Golding-slända? Jag beställde 2 sländor (för om jag beställer från Golding så vill jag ju ha en till mig också så klart)och det var svårt att välja kan jag säga! Mycket velande blev det, men till slut så beställde jag en mindre och en lite större. 

När jag fick hem dom - det gick fort som tur var, för jag var ute i lite senaste laget - så fick den större bli Åsas present, och den lilla behöll jag, och här är den:

En 2" trissa i ebenholtz som väger ca 20 g. Så vacker! När jag blir rik ska jag beställa mer därifrån!

Sticka handdukar

Jag har ett litet lager med bomullsgarn som jag ärvt av min mormor, och jag använder det till att sticka rätstickade handdukar. Precis lagom att ha i skötväskan och sticka ett varv här och där när tillfälle ges. 

Sticka handdukar är något som har gjorts i generationer i min släkt, både jag, min mormor och min mormorsmor och mormorsmors syster har gjort det. En fin tradition som är värd att bevara, för en handstickad bomullshanduk är både mysig och fin, och inte lika rivig som en frottéhandduk. 

Jag har stickat färdigt en lite mindre handduk med 2 trådar Tilda bomullsgarn,  och en lite större med 1 tråd tilda. Jag hittade även lite Saffran som blev till en diagonalstickad handduk enligt mönster från Barbro. 

Duktyg

Jag väver duktyg i vävlokalen. Limegrönt lin 16/2 med smala lila ränder. Det blir fint, men det är dags att börja fundera på nästa väv - den här är snart klar.

Bokslut 2011

Ja, så har vi gått in i ett nytt år, och jag tänkte göra en kort sammanfattning över året som gått. 

Början, och ganska stor del, av 2011 gick i blogtystnadens tecken. Jag hade varken lust, ork, energi eller tid att blogga, och det hade nog främst att göra med att jag jobbade för mycket och var på smällen. Det löste jag genom att lägga ned Spinspiration, min nätbutik för spinnfolk som jag öppnade 2007. Det var ett tufft beslut, men rätt. Jag har verkligen njutit det här året, av att kunna ägna min fria tid åt mina projekt, inte sköta butiken. Men nu när det nästan gått ett år så har jag nog vilat upp mig tillräckligt, för nu önskar jag nästan att Spinspiration fanns kvar.....

När jag väl kom igång igen så var det mest vävning som gällde. Jag fick upp min lilla Öxabäck hemma, och lyckades väva ned några långa varpar på den. Att ha vävstolen hemma var en bra bot på min hantverkst-stiltje. 

I augusti föddes Minoo, och även om jag inte direkt fick mer tid över efter det, så fick jag iallafall mer energi på de små stunder som fanns. Och med hösten kommer alltid sticklusten, så det blev lite handdukar och babyplagg stickade. 

Och så var det så klart Vävmässan i Borås som var hösten stora grej! Trevliga dagar med inspiration och lite shopping, att hinna väva allt som planerades de dagarna kommer vi inte hinna med innan nästa mässa om 3 år. 

Och medans 2011 led mot sitt slut så var det min gamla kärlek ull och spinning som tog överhanden. Det mesta är obloggat, men jag har ägnat kvällarna åt att spinna, och spinna och njuta av det. Så hoppas jag att 2012 fortsätter!

American-sized spolar

När jag beställde ull från USA så passade jag även på att beställa några spolar. På bloggar och i böcker så kan man läsa att en hel del använder Schacht 6" bobbins till att förvara garn på, och jag har velat prova detta, eftersom jag ofta lider brist på spolar till spinnrockarna. Men jag har aldrig funderat på hur stora dessa 6" spolar är - bara tyckt att det låter som att det inte kan rymmas så jättemycket på dom. 

Hade jag faktiskt tänkt efter så hade jag insett att de är ganska stora. I själva verket är de enorma!

Jag hade fyllt en Ashford-spole till bristningsgränsen (ni vet, när det inte får plats ett gram garn till på den, och risken för att den svämmar över är överhängande) och garnet på denna enormt välfyllda spole rymdes gott och väl med stor marginal på 3 av vävspolarna. 

Jag hittade i min stash en stor bunt med kardrullar (rolags) av en odefinerbar brun ull. Den var ganska seg, och även om jag kardat hyfsat bra rullar så var ullen väldigt kort på sina ställen. Men med tanke på hur mycket tid jag lagt ned på kardandet så kunde jag inte bara slänga dom även om jag misstänkte att garnet inte skulle bli så bra. 

Så jag passade på att spinna upp rullarna och öva på långt drag. Det gick si-sådär med tanke på ullens kvalité och seghet (som jag tror beror på att jag inte tvättat i tillräckligt varmt vatten, att det är gammalt lanolin kvar i ullen som segat till sig). Men det behövde ju inte bli vackert, bara ett övningsgarn. 

Jag förde över det en-trådiga garnet på mina jumbospolar och tvinnade från dom. Det blev ett segt och fult 3-trådigt garn som jag inte vet om jag vill använda till något, men än en gång så påminns jag om hur effektivt det är att tvinna garn om man vill utjämna ojämnheter. 

Och jag är sugen på mer långt drag. Det blir till att karda fler rullar, men förhoppningsvis av renare och bättre ull denna gång. 

Julklapp till mig själv

Min senaste besatthet är ull i dess mest naturliga form. Så jag har köpt lite från The Spinning Loft. Jag har gjort det en gång tidigare, och då var jag halvnöjd med det jag fick. En del ull var fantastisk, annan mindre så. Men jag chansade iallafall och beställde 3 olika sorters ull. 

Två av ullsorterna ser jättefina ut, det är grå/brun Corriedale och grå/brun Rambouillet. Och så är det Babydoll Southdown som kanske är jättefin, men som har har en HEL del VM/bös i sig. Så det var lite trist. Det är möjligt att det går jättelätt att få bort den i tvätt och hantering, det återstår att se. Men med tanke på priset, frakten och tullen så ska jag nog inte beställa mer ull därifrån. Jag ska se om jag kan få tag på en del via Ravelrygrupper i UK och med lite svenska kontakter - det är ju alltid vanskligt att köpa på nätet när man inte kan titta själv. Jag vill ju pröva olika fårraser för att se hur de skiljer sig, och vad jag gillar. 

Jag planerar även att köra en liten breed study under året, och då är det kul med olika sorter att processa själv. Vi får väl se hur det går.