Ulltopia

Glatt överraskad!

Jag har precis fått hem Amy Kings bok Spin control, och jag blev glatt överraskad! Jag måste erkänna att jag inte hade alltför höga förväntningar på boken, utan trodde att det skulle vara en i raden spinnböcker, som alla är ganska lika. Men den här har en del saker som sticker ut vid första anblicken:

• Fantastiska foton, tydliga detaljer
• Underbara färger på garnet. Säga vad man vill om Spunky, men hon kan verkligen färga! Oavsett om man gillar färgen eller inte, så är den alltid intressant.
• Mängden olika sorters garn. Det är en stor variationsrikedom i boken, allt från olika sorters entrådiga garner till, flertrådiga och fjädergarn.
• Tydliga instruktioner, tycks det.

För jag måste erkänna, jag har inte hunnit läsa den än, så det är möjligt att det står all sköns konstigheter i texten (fast jag tvivlar på det), så jag får återkomma om det skulle vara så.

Den här boken har visserligen en del "så spinner du" basics, men jag tycker inte den riktar sig till den allra mest nya nybörjaren. Då rekommenerar jag istället Start Spinning med Maggie Casey (som för övrigt kommit med en DVD nu också - säkert väldigt användbar med tanke på hur bra boken är.) Den här boken är utmärkt för de som vill ta steget vidare, att börja experimentera med garnkonstruktion och som titeln säger, ta kontrollen över sitt garn.

Den vävda jackan

Jag tycker som bekant inte direkt om att sy, men Noors jacka blev som sagt riktigt bra. Kanske för att jag för en gångs skull var nogrann och förberedde mig ordentligt. Till exempel klippte jag ut foderbitarna och la ut på tyget, för att se till att tyget räckte, att bitarna passade ihop och så. Dessutom nålade jag fast mönsterbidarna, något jag brukar slarva med.....

 

Syendet gick bra, mycket tålamod och mycket tur. Det enda misstaget var att jag sydde i en kil åt fel håll, men det var lätt åtgärdat.

Än så länge har jag bara suddig bild på den färdiga jackan, men här är den:

Återigen vävning

Det här får bli en samlingspost över lite vävning. Jag hann klart med jackan till Noor, den kommer senare (när den fotats). Jag kan iallafall säga att den blev jättebra, och jag är numera väldigt sugen på att väva mer tyg till våra vikingakläder.

Jag håller på att avsluta den gröna varpen (som även blev Noors jacka) och det blir okänt antal meter grönt kypertyg, och så på slutet tog inslaget slut, och då bestämde jag mig för att väva upp resten med det som fanns i mitt lager. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag älskar mitt garnlager! Nu blev det en helt oväntad och oplanerad lite snutt tyg som jag aldrig skulle kommit på tanken att väva tidigare, men det blir nästan finast av allt på denna varp. Jag tog 5 fäger 1-trådigt garn och väver smala ränder, och har jag tur kan jag klämma ut varenda sista cm i varpen, då räcker det ev. till något litet till Noor, kanske en hängselklänning, eller en liten sjal. Och räcker det inte till det så blir det tyg att sy påsar av tex. Jag var helt lyrisk när jag satt i vävstugan igårkväll, det var så roligt och blev så fint. Kameran ska packas upp å det snaraste, så ni ser vad jag menar.

Annars har det hänt en del i vävvärlden, i och med att forumet Weavolution nu är öppet! Det är som ett sorts Ravelry, fast för vävfolk. Än så länge är det mycket buggar och knasigheter, och inte så rasande mycket diskussion i forumen, men det kommer nog med tiden. Å andra sidan är det ju skönt om det inte blir lika enormt som ravelry (som jag vet är jättebra, men som jag knappt orkar gå in i pga mängden folk, saker, forum, projekt, blaj etc). Det är hur som helst ett ställe att få inspiration på, och det är ju aldrig fel.

Härnäst ska jag väva halsdukar (känns det igen) - det som blir spännande med det projektet är att jag ska använda alla mina 8 skaft på vävstolen, det har jag inte gjort tidigare. Vi får se hur det artar sig.

Ingen fara!

Tack ni som oroat er för mina stressnivåer, nu är det lugnt igen! Vi har visserligen inte packat upp och så, men det är inga stora projekt inplanerade (vi tog allt på en gång nu istället...) utan jag har bara hela sommaren framför mig, och dessutom snart semester! Det enda vi ska göra är packa upp (hoppas jag) få de där rummen målade som inte blev av, och åka till stranden. Sen ska vi till Visby under medeltidsveckan, men nu har ju Noor nya kläder, så jag kanske kan koncentrera mig på att sy något nytt åt mig själv istället (vilket jag inte gjort på kanske 5 år?) Så lugnt och slappt och skönt, och jag har lånat hem halva biblioteket i tron om att jag kommer få läsa något på min semester.

Jaja, planeringen är ibland halva nöjet. :)

Kaos, kaos, kaos

Ni vet hur det blir ibland, att saker och ting kör ihop sig. Vår flytt, som nu är "klar" är inte det enda vi har roat oss med den senaste tiden:

• Midsommarhelgen var det ett vikinga/SCA-event som vi åkte till, och det betyder ny garderob för Noor, som ska sys.
• Sagda event organiserades av bla. Amir. Mitt i flytten så har det alltså varit festplanering och shopping för 200+ personer. I Norrtälje - så det är inte direkt nästgårds heller.

• Dagis har haft våravslutning, som i år även innebar 20-års jubileum. Så samma dag vi fick nycklarna till nya lägenheten så var det kalas med över 100 gäster. Amir var i festkommiten, och Noor och jag bakade frallor halva natten dagen innan.

Sedan blir det ju inte dirkt mindre stressigt av vårt minst sagt tighta schema: Fredag: till banken, få nycklarna (dagisfest etc) börja måla om och tapetsera. Lördag: måla, tapetsera, packa packa PACKA! Söndag: flytta (flyttfirma) packa det sista, packa upp. Måndag: städfirma på gamla lägenheten, jobba, Tisdag: mäklaren, sälja gamla lägenheten, jobba. Det gick, bortsett från att målningen sket sig (målaren kom aldrig....)

Till nästa gång så vet jag:

1. Det ÄR värt att ta några semesterdagar i anslutning till flytt.
2. Man behöver inte vara dumsnål och göra allt på så kort tid som möjligt.
3. Flyttfirma och städfirma är värt varenda öre!

Nu återstår att packa upp, handla möbler, komma till rätta. Så det lär vara fortsatt låg aktivitet här framöver.

Appropå sländor

Precis när vi pratat en del om när sländan är full, så postar Abby ett inlägg om just detta. Man kan ju säga att min lilla teori om att sländan klarar av 100% gånger sin egen vikt inte riktigt stämmer....

Visserligen har hon spunnit sedan barnsben, så det är ju en del skillnad i kunskap och färdighet där - hon får upp till 6 gånger sländans vikt innan det ens börjar bli knepigt. Jag kan lugnt konstatera att jag måste öva lite mer.

Sedan föreslog Textil att jag ska fila upp skåran lite i min stora tvinnslända, för att kunna få på lite mer. Jag tror jag ska göra det, även om jag är livrädd för att rubba balansen på sländan, men om jag tar bara lite lite i taget ska det väl gå bra.

Ämnet intresserar mig, och när jag packat upp mina böcker igen, ska jag se vad som står skrivet. Och jag ser verkligen fram emot Abbys bok om sländspinning som ska komma, om det är i höst eller senare, - jag vet att det finns väldigt mycket mer att lära!

Vävkursen i bilder

Nu är vävkursen i full gång! Den första dagen fick jag äran att sitta i Harrisvillevävstolen och väva taqueté med skaftväxlare. Det är linvarp och mattlin som inslag. Så här fortskred dagen:

 

Fikarast 1

 

Lunchrast

 

Fikarast 2

 

Bananpaus

 

Klar!

Det var ett idogt arbete, och så kul! Jag fick en del träningsvärk i axlarna, jag har aldrig vävt en matta förut, och man får slå ganska mycket hårdare än jag är van vid. Men tack vare den smarta vävstolen, inte så väldigt hårt trots allt. Om jag hade några (många) tusenlappar som låg och skräpade, skulle jag gärna ha en sån här vävstol...

Mattan ska bli en dörrmatta i mitt blivande "arbetsrum". Designen är min lärares.

Idag har jag vävt dubbelväv och börjat på droppdrällen. Tyvärr glömde jag kameran hemma, ska försöka komma ihåg den imorgon. Tänk att få sitta och väva hela dagarna! Man borde ha semester jämnt...

Det var det där med storlek...

Jag har lite svårt att få till det när jag stickar. Passformen vill sig inte riktigt, och det blir ofta för stort, för litet, för långt, för konstigt. Här är ytterligare några exempel:

 

Den här mössan stickade jag till mig själv. Nu har min 2-åring bestämt att den här hennes, och det är svårt att säga emot när den passar henne, och inte mig.

 

Den här tröjan fick Noor i 1-års present. Nu är hon 2  1/2....

Och när jag ändå pratar om Noor, så här jobbigt kan det vara att vara liten:

 

Ska dom aldrig börja någon gång?!?!

Garn fynd, sort of

Nu när jag packar inför flytten så hittar jag en del saker som jag helt glömt bort, bland annat detta:

 

Det var en väldigt misslyckad lintunika, mönster och garn från Yll & tyll. Den blev inte bra, jag stickade den på den tiden när jag inte visste eller brydde mig om vad stickfasthet var, så den var väldigt stor och konstig. Nu har jag repat upp den, och har några härliga hekto trevligt lingarn i underbar färg. Jag ska se om det går att komplettera, har länge velat virka mig en sådan här:

Foto från Yll & tyll, mönstret är deras.

Så ibland kan man hitta garnfynd, även hemma, trots att det hela var ett stor misslyckande. Men det var så länge sedan nu, att det nog blivit preskiberat.

Mera vävkurs & skilda världar

I något sorts konstigt tillstånd så har jag nu anmält mig till ytterligare en vävkurs - denna gång en helårskurs på deltid och distans. Det är Forsa Folkhögskola som håller i kursen i samarbete med Stockholms handvävare. Jag har precis skickat in anmäla, och det knepiga är som vanligt att skriva ett personligt brev.... Det ska bli spännande att se om jag får en plats eller inte. Jag tror det skulle vara väldigt kul att gå den (lite orolig är jag över jobbet - vet inte vad dom tycker om att jag ska åka bort en gång i månaden, i något som är totalt icke jobbrelaterat, men det bekymret får jag ta om jag kommer in).

När det gäller skilda världar så har det varit en diskussion på någon av de amerikanska spinngrupperna på yahoo, där man verkligen får lite perspektiv. Det var någon kvinna vars man hade slängt hennes ull, för han tyckte inte hon skulle hålla på med sånt. Hon skulle tydligen bara stå vid spisen och föda barn, verkade det som. Och plocka upp hans skitiga kalsonger från badrumsgolvet. Flera andra på listan utryckte samma problem (även om det måste sägas att de flesta tyckte det var förfärligt) - jag kände mig mest främmande inför hela diskussionen. Antingen är det en generationsfråga, eller en kulturell fråga, men för mig känns det hela totalt bisarrt. En annan kvinna beskrev hur hon ville starta någon sorts fiberrelaterad verksamhet, men hon var skild, och "kan jag verkligen göra det trots att jag inte har någon man?".

Eh, ja!?

Inte för att Sverige är ett under av jämställdhet, men nog fan har vi svenska kvinnor lite bättre självförtroende än på den listan?